Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juni, 2014

Det där med att gå lös med en målarpensel

Detta vitrinskåpet är det ju inget fel på. Nej jag vet. Men det är mörkt. Och lite tråkigt. Så jag var bara tvungen. Ni vet. Ibland är det så.



Och jag tycker det blev himla fint. Även om det inte kommer att se vettigt ut till jul när granen står i närheten. Herregud! Det skär sig ju till julgranen! Får måla om det då...

Det där med att äntligen få tummarna loss

Kommer ni ihåg att Lilla O har sitt namn över dörren till sitt rum? Bokstäver är tapetserande med gamla tapetrullar jag hittade i huset när vi renoverade. Lite re-use sådär.
Självklart skulle Lilla S ha motsvarande sak.  I sommar fyller han två år.  Eventuellt har mamman varit lite seg med att producera fram dem.


Men nu är de uppe!  Och det blev ju riktigt bra minsann.

Det där med att inkassera husmorspoäng

Semestern har börjat. Eller ja. Det har ju inte direkt märkts ännu.  Än är det bara vanlig helg. Förutom att jag inledde med en after work i torsdags och en mysig tjejkväll i fredags så inkasserade jag 200 husmorspoäng. Flädersaft och jordgubbssylt. Men jag menar väl det.


15 lådor jordgubbar plockade jag. Från hyllan utanför Maxi. Men det borde väl räknas som självplock?

Det där med lyckliga ungar

"Skitiga barn är glada barn" Skönt.
Jag har världens lyckligaste ungar då.

Det där med att ha en dålig dag

Huvudvärk. Trött. Det har varit en såndär livet-har-varit-roligare-dag. Det där roliga projektet jag såg framemot på jobbet blev ingenting av. Den där fikan jag tänkte ta tillsammans med en vän ikväll blev ingenting av. De där affärerna jag tänkte strosa i blev det ingenting av. Det som blev något av idag var lunchlöpningen och nästa projekt i måla-om-allt-du-äger-projektet. Tror jag bara går och lägger mig. Imorgon är det nog en bättre dag minsann

Det där med att ha varit på minisemester

Här har vi varit i helgen. Den klassiska bilden. Från Legoland. Där och på Lalandia tillbringade vi fyra dagar. Och hade väldigt väldigt roligt.

Det spanades på mängder med fantastiska legobyggen. Det måste vara ett av de coolaste jobben. Att få bygga ihop allt på legoland. Ja tack. Jag tar jobbet.
 Lilla O insåg plötsligt tjusningen med karuseller.  Och stora farliga kanor på Lalandia. Han åkte därför allt. Som han fick. Och kanske någon kana där hans mamma sa att han fick men inte riktigt reglerna. Till mammans stora förtjusning!  Äntligen! Vad vi ska åka!


Det fanns mängder med bra karuseller för små barn och för hela familjer på legoland.  Så alla fick sin beskärda del. Det spelades också teater på området.  Lilla O såg den. Tre gånger.  "mamma. Jag älskar teater" Sedär. Så bra.  Lillskiten bara kammar hem pluspoäng efter pluspoäng hos sin mamma. Tänk vad kul! Pappan i familjen var tacksam om han slapp åka några läskigheter. Som tex flygplanen. Som ändå går en meter ovan…

Det där med att vara web-kändis

Företaget jag jobbar på har förbättrat sin hemsida. Gjort den lite mer företags-personlig.
Därmed får man möta ett gäng av mina fina kollegor. Och mig. Otippat.
Men fotografen. Hon var kalas. Kolla vad snygg hon kan göra precis vem som helst!
Och vill du veta vad jag gör.  I verkligheten.  Så klickar du här.

Det där med att vara vilse

Det är lite segt nu. I huvudet och i största allmänhet. Eftersom jag dessutom känner mig lite krasslig blev löpturen en powerwalk. Med en pod i lurarna. Tydligen tänkte jag på annat. För plötsligt var jag här. Mitt ute i ingenstans.  Med ett rådjur skuttande framför mig. Med grenar och ris upp till knäna. Och inte en blekaste om vart jag var. Smart. Vad jag gjorde? Tog en bild och instagramade. Sen tog batteriet slut. Bra prioriterat. Eftersom jag är betongmänniska och inte kan ett skit om gröna saker som växer vilt kunde jag inte på något smart sätt räkna ut var jag var heller. Så jag fortsatte att klättra och gå över stock och sten.  Hyggligt rakt fram. Till slut. Till slut kände jag igen mig. Och rundan blev tydligen dubbelt så lång. Lätt hänt. Tydligen.


Det där med att bli väldigt inspirerad

Har ni lyssnat på Martina Haags vinterprat i P1 från nyårsdagen i år? Om ni inte har det. Gör inte det. Om ni inte vill bli extremt inspirerade. Och lite galna.
Jag har börjat lyssna på podcast när jag går långpromenader. Nu hade jag inte laddat ner någon och tog därför en från topplistan. Martina Haag. Om löpning. För det första är den rolig så att du kommer att skratta högt. För det andra är den inspirerande. För den tredje får den dig att tänka; HA det där kan jag med.  Kan hon. Kan jag.

Och då blir det såhär tokigt. Hur sjutton ska detta nu gå då?


Det där med att våga måla

Om man bortser från att bilden är usel. Så kan man iaf se att det är ett skåp. Ett svart sådant. Ett enormt stort skåp.  Vilket är aningens svårt att se. Plötsligt en dag hände det. Jag blev tokig på det svarta. Skåpet syns ju inte. Visst låter det galet. Men det syns inte för det är svart.  Det står i en mörk del av rummet. alternativet hade så klart varit fler lampor. Vilket kändes som ett halvdåligt alternativ.


Så jag målade det. Turkost. Till min mans stora förskräckelse. Det blev så fint att jag nästan dör.
Så fint att jag målade ett skåp till. Tanken var och kanske är. Att rugga upp dem lite så de ser slitna ut. Men jag har inte bestämt mig. De kanske är bäst såhär?
Vad jag målat med? Fantastisk kalkfärg.  Som inte behöver något grundarbete. Som har en otrolig täckkraft. Som torkar rekordsnabbt. Som är extremt dryg. Och ja. Som är svindyr.
Eventuellt har jag en burk med gammelrosa färg också.  Så det där mörkbruna vitrinskåpet. Det är nog inte mörkbrunt så länge till. Och jag k…

Det där med att utvärdera nyårsplanen

Halva året har snart gått.  Och jag hade ju en nyårsplan. Om du också hade en. Eller för den delen ett nyårslöfte. Då är det dags för utvärdering.
Jag hade fyra fokusområden:
1. Familjen Ja. Vi har gjort mer saker ihop.  Parrelationen behöver däremot jobbas mer på fortfarande. En reminder till resten av året.
2. Träningen Det blev ingen halv iron man. På grund av skadad axel. Jag är fortfarande sur. Tyvärr är axeln fortfarande skadad. Status Quo.  Deprimerande är ordet. Men jag sprang Göteborgsvarvet. På 1:45.  Jag är odrägligt stolt över det.
En träningskompis eller flera tror jag är det jag behöver.
Att motivera varandra.
3. Vänner Jag har börjat rensa. Jag började med Facebook. För att börja någonstans. Jag har helt enkelt börjat titta på varje person. Tänka om jag kan tänka mig att ta en fika själv med den personen. Och om jag skulle tycka det gav energi. Blev svaren ja fick personen vara kvar. Annars åkte den bort. Jag måste dock jobba på att umgås med människor. Jag har blivit …

Det där med att fira en student

Igår tog den yngsta systersonen studenten.  Från samma skola jag en gång gått på. På samma trappa jag gick ut på. För 17 år sedan.
Vi klarade precis vädret så solen sken på oss så fort vi var ute.  Solen sken och det flög massor med guldglitter i luften. Det tutades, dracks skumpa och åktes traktorvagn.  Precis som det ska vara.

Filip var så klart den snyggaste studenten!  Han lämnade skolan med toppbetyg och stipendium. HejaHeja! Det serverades fantastisk mat. Det var riktigt bra underhållning av Filips vänner.  Det inkasserade massor av kramar från samtliga syskonbarn. En väldigt bra dag. Och jag tror att studenten själv var väldigt nöjd. Kanske inte lika glad idag men det går nog över.

Det där med att åter vara på Tosselilla

I söndags var vi på Tosselilla. Sommarlandet som jag nästan växte upp med. Jag var sex år när de öppnade och har varit där en hel del. En del hade ändrats men mycket är faktiskt kvar. Tivolit var nytt. Lilla O och Lilla S åkte karuseller tillsammans(!) Flera stycken tom. Utan att slåss. Räddningen är förstås två rattar i varje bil. 

Där det förutom i stort sett bara var en tarzan-stig med lianer tidigare fanns det numera djur, indianby, dinosar och flera tarzanstigar.  Lilla O gillade allt.  Morfaren ser ut att gilla indianernas hästar. De var i trä. Så ingen levande häst kom till skada när vi tog bilden...
Lilla O förklarade glatt för Stina allt han visste om dinosar. Vilket är en del.  Och ungefär hälften av det är dessutom sant. Inte illa. 
Lilla O hade samma sommarlands-favorit som jag hade när jag var liten. Vilda forsen.  När jag var liten åkte jag den till baddräkten slets ut.  Denna gången åkte vi den tills mini bikini slets ut. I princip. Och jag tror vi gillade det lika myc…

Det där med att ha haft en otroligt bra helg

Nej. Jag tänker inte berätta att vi bokat resa. För det har vi inte.  Bilden är inte från Thailand. Den är från Österlen. Förra helgen. och nej. Inte retuscherad.  Ännu en helg har passerat förbi i rakethastighet. Och vilken helg sen.  Kan man bestämma att alla helger kan vara så bra? Hela fredagen togs upp av vernissage och att ha butiken öppen. Det kom mycket folk. Väldigt mycket folk tom. Otroligt roligt att det blev så populärt! Det kom inte så många som jag kände. Men några av mina vänner fanns på plats. Som alltid. En riktigt härlig heldag!
 Lilla O gjorde sitt första lopp i lördags. 400 meter sprangs.  Snabbt. Tillsammans med mamman.  Stolt som en tupp togs medaljen emot. Kan vara så att mamman var aningens stoltare. Så stolt att hon totalt missade var starten för vuxenloppet var.  Det blev till att springa hemma i skogen istället. Sen kunde vi med gott samvete äta en kalasmiddag hos goda vänner.  En såndär riktigt härlig kväll. Avslappnad. Med lekande barn.  Där alla var nöjd…

Det där med att äta världens godaste pizzor

Är man på Österlen bör man verkligen äta på Friden. Gillar man dessutom pizza finns det inget val. Det är här. Vid vägs ände. Som världens godaste pizzor finns.  De tunnaste vedugnsbakade pizzorna jag sett. Närproducerat. Ekologiskt.  Som det ska vara.

Jag gillar inte pizza direkt. Om man bortser från Fridens pizzor.  Halvportionerna gillade rutschkanan. Stockarna man klättrade på. Lianen man svängde i. Hönsen som gick fria. Den stora trädgården med alla träden


Ja trädgården. Den är. Den är fantastisk.  jag vill ta med hela hem. Stoppa ner den i fickan och veckla ut den hemma på tomten.

Menyn är i enkelt format. Men det finns massor att välja på. Massor av pizzor. Den ena godare än den andra. Och det finns närproducerad äppelmust så klart. Och massor av öl. N skickade in mig att beställa en öl.  Det fanns typ femtio sorters öl. Och jag gillar inte öl. Omöjligt att bestämma. 

Halvportionerna har mina gener när det kommer till pizza. Ingen av dem gillar det. Båda åt med god aptit. Bra …

Det där med bröllopspresent

Jag har ju glömt. Vi hade bröllopsdag för ett tag sedan. Den 29 maj. För att vara mer exakt. Min man gav mig det du ser på bilden. Mycket romantiskt. Nästan som diamanter. Eller som SPA. Eller som blommor. Eller inte inte inte alls som det. Och nej. Jag har inte skrivit på ännu.  Det är ju en helt galen idé.  På alla sätt.


Det där med att vara utanför boxen

Jag är inte mycket för det där med yoga.  Inte alls för att vara mer korrekt. Men eftersom mina kollegor säger att jag bör prova. Min osteopat säger att min kropp behöver det. Min kiropraktiker säger att jag behöver det. Så tänkte jag fine. Jag gör väl det då. Så den 29 juni ska jag på en heldags workshop!
"Skapa balans inom dig med hjälp av yoga, meditationer, stillhet, avslappning." Dessutom får man vegetarisk lunch. Och fika. Så klart.  Det kommer att bli läskigt och jag är redan skeptisk.  Men jag lovar. Jag ska gå dit med så öppet sinne som möjligt. Lite annorlunda twist i livet.

Det där med att älska Österlen

Jag har inte gått upp i rök. Jag har bara varit på Österlen en sväng. Det där stället som jag är helt förälskad i. Och bara varit. Och ätit. Och badat.


Stället jag hade hyrt, jo det var en överraskning för resten av familjen, låg alldeles fantastiskt. Med den finaste utsikten över äppelodlingar, stenshuvud och havet drack vi gårdens egen pressade äppelmust och bara njöt.

Vi tog kvällspromenader i det lilla fiskelägret och plumsade stenar, hade springtävlingar och njöt av det fantastiska vädret som vi lyckades pricka in.



Vi såg till att göra roliga familjegrejer.  Till Lilla Os stora lycka cyklade vi dressin mellan S:t Olof och Gyllebo. Längs med kohagar, hästhagar, ängar.  Med målet att äta den medhavda fickan vid Gyllbosjön.


Vi gick en sväng i Simrishamn. Men stannade för säkerhetskull mest i hamnen. Kollade på båtar och plumsade stenar. Så klart.


Vid vackra knäbäckshusen fick vi tom en förmiddag på stranden med dopp. Kan tyckas fjantigt att hyra något så nära. Och nära många vi kän…