måndag 6 februari 2017

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre. 
En repris från förra året.
Då jag var där med världens bästa kollegor.
Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss. 
För att vara mer korrekt så är två det.
Men det är fina människor.
Fantastiskt fina.
Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv.
Och att de gillar att åka skidor.
Vädret var helt ok. Det var en hel del sol. 
En del snö. Dock bara på marken.
Inte i luften. Men vad gör det.
Det var tydligen en del is med.
Så jag gjorde en liten vurpa.
Så klart en väldigt elegant vurpa.
Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad.
Inte helt enligt planen. 
Men ändå. 
Det kan vara så mycket värre.
Och det där. Det kan man verkligen leva med.
Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med.
Och en fantastisk utsikt.
Tack Åre.
För strålande dagar.
Nästa år taggar vi Alperna. 

söndag 22 januari 2017

Det där med att prova nygamla saker

När jag var liten var jag ett vattendjur.
Jag började simskolan när jag var tre år.
Och enligt utsago i en vanlig 25-meters bassäng. 
Där jag inte bottnade. Och mamma INTE fick vara med mer än första gången.
Jag var tydligen ganska övertygad om att klara av det där själv.
Och det gjorde jag ju.
Jag simmade ett helt gäng år.
Och tävlade en hel del. Även om jag inte var någon direkt stjärna.

Simma kan jag. Men tydligen blir man liksom inte automagiskt bättre med åren.
Så nu går jag simkurs. 
Första gången var i lördags. 
Och det visade sig att jag minsann hade lite som behövde ändras.
Lite att finslipa skulle man kunna säga.
Men det var väldigt mycket roligare än jag trodde det skulle vara.
Nästan som att prova nya saker.
Men bara nästan.

Det där med att minsann vara frisk igen

Äntligen. Äntligen är det halsonda borta.
Jag firade med att träna tre dagar i rad. 
Den där träningsformen måste upp till tävlingsform.
Man kan tycka att det är flera månader kvar. Vilket det är.
Men jag vet också att flera månader har en tendens att gå väääldigt fort.

Idag var det dock vilodag. För det måste man med ha.
Och att spela hockey med fyra halvportioner räknas inte. 
Förutom att jag insåg att jag inte kan gå ner i spagat. 
Om jag nu trodde det. 
Halvportionerna tyckte jag skulle öva på det.
För tydligen skulle jag bli en bättre hockeymålvakt då.
Jag känner nog att jag kanske hoppar över det. 

Nu. Söndagkväll.
Efter innebandyträningar.
Efter bowling.
Efter nattning av barn som gick raketsnabbt. 
Så nu. Packa inför måndag.
Och vardag.
Ny vecka. Tiden går fort.


torsdag 12 januari 2017

Det där med att tycka lite synd om

Jag har ont i halsen.
Det kan ju omöjligt vara rättvist. 

söndag 8 januari 2017

Det där med att utvärdera förra året


2016 var året som inte riktigt förekom här på bloggen.
För bloggen somnade plötsligt in i februari. För att sedan smygvakna i december.
Båda helt utan förvarning. Och utan att jag egentligen har någon förklaring.
Mer än att det var mycket. Tokigt mycket.
Och det var kaos. Mer kaos än vanligt.
Mer kaos än vad det är nu. 
Som tur är.
Nåväl.

Målen jag hade för 2016 var mer en lista.

-Rörelseträning.
Jag skulle börja med mer rörelseträning. mer stretch. Mer balansträning.
Hahaha. 
Jag kan bocka av att jag gjort mer av det. 
Men det är mer för att jag gjorde löjligt lite tidigare.
Tror inte jag får godkänt.
Det var helt enkelt förbannat tråkigt. 
-Springa en halvmara och en mara. Förutsättningslöst.
Men det gjorde jag. Och det gick förbannat bra om jag får säga det själv.
Jag sprang Helsingborg maraton och kapade min maratontid med 14 minuter.
Jag sprang Köpenhamns halvmaraton och kapade min halvmaratontid med 7 minuter.
Det får ju liksom vara symmetri. 
Godkänt säger jag.

-Läsa mer.
Det höll jag. Framtill hösten.
Sen struntade jag tydligen blankt i det. 
Njae säger vi. Inte helt godkänt.

-Våga tro på mig själv.
Äh. Hur förbenat svårt kan det vara egentligen?
För att inte säga omöjligt.
Suck.

-höja människor.
Det. Det vill jag faktiskt säga att jag gjort. Och gör.
Det är viktigt. En viktig del av mitt liv.
Och något jag inte tänker sluta med.

-Skaffa en ny hobby.
Nej. 
Jag har inte gjort det.
Anledningen är kaos.
Men nu. Nu har jag en Raspberry pi. Som tomten kom med.
Som bara väntar. 
Så nu. Nu har jag snart en ny hobby att bemästra.
Fast jag gick i tennisskola. Det räknas. Nästan.

-Prata mer i telefon.
Jo. Det har jag faktiskt.
Fast även här beror det på att jag gjorde det löjligt lite tidigare.
Jag har blivit bättre. 
Och det är minsann ganska trevligt. 

-Se saker positivt.
Nja. Större delen av året får jag nog säga nej på det.
Men på slutet. Då kan jag möjligen ge mig godkänt.
Det har vänt. 
Men det var segt. 
Riktigt segt.

-skratta mer.
Nej. Inte godkänt.

-Kramas mer.
Jo det gjorde jag. 
Och det tänker jag fortsätta med.

-Slänga vågen.
Våghelvetet är kvar.
Vi pratar inte mer om det.

Det gick sådär kan vi väl säga.
Inte direkt fullpott.
Vissa spelar mindre roll. Men andra hade jag önskat att jag lyckats bättre med.

Så vad gjorde jag 2016:
 Åkte skidor i ett svinkallt Björnrike och i ett inte så svinkallt Åre. 
Reste till andra länder. Till Sydkorea, Kina, Hongkong, Cypern, Kroatien, Baltikum, Norge, Danmark, Tyskland.
Sprang två traillopp, ett marathon, ett halvmarathon.
Började med Swimrun och körde två tävlingar med en utmärkt partner. 
Jag har utmanat mig själva med att
Vara instruktör för ett helt gäng spinningpass. Och för ett färre gäng crossfitpass. 
Köra zipline, gå i tennisskola, tälta, åka helikopter, försöka slå volter i poolen,
åka alla karuseller på Liseberg, gå blomsterkurser.
Och jag sa upp mig. Och bytt jobb.
Det var banne mig långt utan för comfort zone. Och nog inget någon trodde skulle ske. 
Jag har umgåtts med fina människor.  Jag har fått många fina minnen. 

Planen för 2017. 
Den finslipas. 
Och den kommer. 

Det där med att ha åkt skidor igen

Vi har åkt skidor igen. I Björnrike. Igen.
Med samma gäng.
Men aningens varmare än förra årets minus 20.
Båda halvportionerna har gått i skidskola. Och lärt sig hur mycket som helst.
Lilla S är den som åker mest kontrollerat. Och därmed förvånar alla.
Han gör stoooora svängar och bromsar snyggt.
Storebror kör mer störtlopp med hockeystopp i liggande variant.
Men de hade roligt. Det var det viktigaste.
Vi vill att de ska fortsätta tycka skidor är roligt. 
Därför får de åka precis hur mycket eller lite de vill och pausa när de vill.
I år var vädret bättre och det blev mycket mycket åka.
Nyår firades också i snön. Enda kvällen utan underställ.
Fintrasorna åkte på och det lagades tre rätters. Som sig bör satte vi även i oss lite ostar.
Och spelade plump för att överhuvudtaget hålla oss vakna till 12.
Ni hör ju vilket ös!
Rena rave-partyt :)
Men vi såg fyrverkerierna från hotellet. 
Storslagna och vackra.
Jag gillar fyrverkerier när andra sköter det och det sköts bra.
Annars är jag en stark motståndare.
Vi skålade i bubbel. Gäspade. Spelade en runda plump till och gick och la oss.
Det bjuder vi på.

Humle och Dumle, dvs Lilla O och hans kompis M åkte en del själva i backen.
Då passade mammorna på att dricka varm choklad.
Och ragga tjocka vita män i backen.
Och ta kort.
Tada!