Fortsätt till huvudinnehåll

Om bloggen

Det här, det är jag.
Jag som döljer mig, eller för den delen, avslöjar mig här på denna bloggen.
Ja och jag heter då Tess. Eller nej, Jag heter Therese. Men det är uppenbarligen ett alldeles för långt namn. Egentligen heter jag dessutom Eva Therese Bertilsdotter. I förnamn. Det är märkligt på många sätt.

Jag jobbar som Projektledare, inte bara i företaget familjen Ericson AB utan även på ett ställe där jag faktiskt får lön. Jag driver en inredningsbutik, Bygatan5 interiör. Jag tränar inför ett gäng tävlingar som jag märkligt nog anmält mig till. Jag gillar upplevelser, förändring, energi.
Av detta kan du säkert räkna ut att jag är målinriktad, att jag reser en del, att jag är framåt, att jag vet vad jag vill, att jag tror på mig själv, att jag är stark.
Allt detta är sant. Just nu. Det har inte alltid varit så men livsresan har tagit mig hit.

Jag bor i "mellangården", i en by nordväst om Karlskrona. I ett stort trähus från mitten av 1800-talet. Där det finns ständiga projekt. Renoveringsprojekt, förändrningsprojekt, uppfostra-barn-projekt, livsprojekt.

Varför ska du läsa här?
För att jag skriver enkelt. Rakt. Och ärligt. Brutalt ärligt. Jag är inte perfekt på något sätt, och jag älskar att tillämpa ironi. Och livet blir banne mig så mycket roligare då!
Bloggen handlar om ett liv. Om mitt liv. Som säkert inte skiljer sig så mycket från andras liv. Ibland kanske du känner igen dig. Och ibland kanske du bara kan skratta och vara glad att du inte är jag. Eller att du önskar att du var jag.

Läs, skratta, njut! Av att det inte är du som råkar ut för allt. Eller för att du inte är ensam om att just råka ut för saker.

Och tack. Tack för att du läser. Från mitt hjärta.

Tess
tess@grevskapet.com
instagram: @tess_ericson

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en...
4 kommentarer
Läs mer

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen. Den var aningens bättre än själva drickandet av dem. Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.
Skicka en kommentar
Läs mer

Det där med den magiska hösten

Det må vara tråkigt att sommaren är över.  För det är den nog. Tom jag har börjat använda strumpor. Bedrövligt. Men hösten. Det är något speciellt med hösten. Något magiskt. Färgerna. Luften.  Det går liksom inte att låta bli att le. Går inte att låta bli att säga ååå vad vackert. För femhundraartonde gången.
Skicka en kommentar
Läs mer