Framför ögonen på en Tess

Ni vet. Snart är det alla hjärtans dag. Jaja. Det är kommersiellt. Jag vet.  Men jag struntar liksom i det. För fira allt som firas kan är en bra idé tänker jag. Och där fick alla ångest över vad man ska köpa. Man behöver inte köpa något. Så klart. Det är inte det som är grejen. Man kan kramas lite extra. Skicka ett sms. Rita en teckning.  Sjunga en sång. Dansa en dans.   Men. Om man kanske vill inspireras lite. Om man kanske är sugen på att köpa ngt. Så kolla www.l8hasselblad.se Jag vet att jag har tipsat om det innan. Men. Hon gör fantastiska smycken. Inte bara till kvinnor. Tex bär Orup alltid armband från henne. Är det tråkigt? Ja kanske. Men dra-mig-baklängelse-så-vackra. Annars har ju röhnisch släppt en alldeles fantastisk kollektion träningskläder. Men då ska man vara säker på sin sak. Att köpa träningskläder till någon kan vara känsligt. Och att hitta färgglada löpartights till män. Det är banne mig omöjligt. Upplevelser är allti

Tre av fem arbetsdagar denna veckan har varit i stora staden. Förutom jobb hann jag äta fantastisk indisk mat. Den bästa. Och ni hittar den här. Så är ni i Stockholm. Gå dit. Jag hann köpa nya stövlar. Exakt likadana som jag redan har.  Fast svarta. Så kul är jag. Men på tal om kul.  Jag fick in en after work.  På ett väldigt mysigt ställe. Med vänner från förr.  Från när jag pluggade. Människor som jag inte träffat på en evighet. Men som efter fem minuter känns som om jag träffade igår. Såna människor. Gör livet liksom lätt att leva. Jag ler fortfarande. Bara jag tänker på det.  Mycket minnen. Mycket nostalgi.  Mycket skratt. Och kanske en del bubbel. Kanske.

jag är ju ganska bra på att skapa nya projekt.  Det nya projektet är surdegsbröd. Nu är jag kanske inte känd för att ha mest tålamod i världen. Och detta. Det krävde tålamod. Jisses vilken tid det tog. En vecka. För att få ut sex baguetter. Men så sjukt goda! Så det är nästan så att det är värt det.  Så jag gör nog om det igen.  Typ till helgen.

Detta. Detta är en bra sammanfattning av helgen. Snö. Jag försökte tvinga barnen att åka snowracer hela lördagen. Det gick sådär.  Eller själva åkandet gick strålande. De kanske bara inte ville åka fullt så mycket som mamman ville. Som tur är kunde de tänka sig att göra snöänglar. Och kasta snöbollar. På mamman. Och hugga is.  Massor med is.  Som vi sedan kastade längs med isen med mål att åka under bryggan och så långt iväg som möjligt. Mamman vann inte. Så därför pratar vi inte mer om det. Men så mycket roligare det är att vara ute med barnen när snön kommit. Underbart!

Äntligen. Det är alldeles vitt. Och så mycket vackrare än den gråa vardagen som varit. Men det var inte det jag ville säga. Det är kramens dag idag. Just saying. Kramas.

Lilla O: Hur gammal är pappa? Mamman: Hur gammal tror du? Lilla O: 100! Minst! Mamma: Njae. Inte riktigt. Lilla O: Nähä. Då är han nog 5. Eller kanske 10.

Jag har lovat mig själv. Och min kusin med för den delen. Att springa en träningshalvmara i månaden. Så idag var det bara att leverera.  För har jag sagt det. Då gör jag det. Och jag var väldigt tacksam att vädret var på vår sida idag. Nästan vindstilla. Nollgrader.  Alldeles perfekt väder. Alldeles perfekt långdistanstempo. Alldeles perfekt sällskap. Fy tusan vad bra vi är. Detta ska jag leva på länge. Närmare bestämt en månad.  Tills jag måste göra om det igen. 

Plötsligt händer det. Jag har inte direkt tur när det kommer till spel och utlottningar. Men igår. Då vann jag minsann vinlotteriet på jobbet.  9 finfina flaskor vin fick följa med mig hem. Jag firade vinsten med att ta på långa örhängen. Snygg klänning. Ett uns smink. Sen gick jag hem till en annan tjej och drack upp hennes vin istället. Tillsammans med fyra andra fina flickor. Till klockan tre inatt. Det är ett problem jag har.  Att jag är nattsuddare. Jag älskar att sitta och prata. Över ett glas vin. Hela natten. Men imorse. Klockan sju. När reväljen gick här hemma. Då var det inte riktigt lika roligt. Men jag var evigt tacksam över att jag iaf drack väldigt mycket vatten igår. Och ännu mer tacksam över att jag hade finfint sällskap vid frukost.

Vet ni? Det har varit en riktigt bra helg. Vi gör om det nästa vecka va? Kanske adderar på lite mer trevligheter bara. Men annars. Bestämmer vi så tycker jag.

Då var första veckan över. Tre arbetsdagar. Om jag hade ångest innan? Nej. Faktiskt inte. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar mina kollegor. Så jag längtade allt lite. Min plan med nya året var att göra nya saker. Lilla O verkar ha samma plan.  För att åka skidor. Och åka lift var ju väldigt nytt. Och idag var temat att spela TV-spel. ÄNTLIGEN säger vi på det! Så ikväll har vi kört slalom, glidit som pingviner, sprungit i bollar, gått på lina. Och. Rockat rockring. Det finns en film med. Den är inte vacker.

2015 Nytt år. Nya möjligheter som det så vackert heter. Förra året hade jag en plan. Istället för löften.  Löften känns liksom lite magstarkt.  I stora ord var den att renodla. Att fokusera. På fyra områden. 1. Familj.  2. Träningen. 3. Vänner 4. Personligheten. Hur det gick? Men sådär skulle jag nog säga. 1. Det skulle vara fokus på den vuxna delen i familjen. Not so much I would say. I våras gick det bra. Sen gick det inte alls. 2. Träningen. Jamenvisst. Nästan samma sak där. I våras gick det sjukt bra. Sen tog det tvärstopp iom skador. 3. Vänner. Planen var att odla mina nära vänner. Och odla fram nya nära vänner. Men faktiskt. Det har gått framåt.  Jag har några som står mig så kära. 4. Personligheten. Bli mer ödmjuk. Det har också gått framåt. Jag är långt ifrån klar. Men det har gått framåt. 50%. Kunde definitivt varit sämre. Och bättre. Inte full bonus där inte. Nu har ni väl redan somnat. Men planen för 2015. Vad är den då?