Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från mars, 2018

Det där med att vara hemma igen

Hemkommen från skidresa. Med en oändlig tomhet. Som alltid efter resor. Tillbaka till jobbet. En fredag. Som att ha måndag och fredag på samma dag. Kul att träffa kollegorna igen. Skönt med lite skratt. Och eftersom det är både måndag och fredag idag så blev det både löpning och simning. Nu är kroppen trött. Som ett asplöv. Men ett skönt asplöv. Och det blir en bra helg. Så det så. 

Det där med att ladda in D-vitamin

Solen skiner och vi åker skidor. Tror inte jag har så mycket mer att tillägga. Det var något med att fira att man fyller 40 hela året.

Det där med att ha sett solen. Och alla andra väder

Lördagen bjöd på sol från blå himmel. Snöstorm och noll sikt. Kyla. Värme. Alla väder på väldigt kort tid. Men förslaget att ses vid Skärsjön som ligger inom promenadavstånd var väldigt bra. Väldigt trevligt sällskap utlovades. Och löftet hölls. Njöt av sol. Grillade. Åkte snowracer. Kastade snöbollar. Hoppade på gupp. Ja och slog svanskotan. Som sig bör.  Och ibland. Ibland var de vänner. Flera sekunder. Innan någon lyckades träffa den andra i huvudet med en isboll. Man får ju ändå ge dem att de har en fantastisk bollkänsla. Vi tog vägen över isen hem. Trots att både jag och Linda tyckte det var skitläskigt. Och båda gjorde vars en praktvurpa. Det var den där svanskotan det... Vad jag saknat blå himmel. Skit i våren. Blå himmel och sol is da shit.

Det där med att ha en ny kärlek

Ok. Marabou har gjort det igen. Jag ska inte köpa fler. För de säljs bara i 180 gram.  Och man måste äta hela. Så är reglerna tydligen. 

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet. Dricka bubbel. Skratta. Finnas till. Äta glass. Smida planer. Förkasta planer. Skratta lite till. Och ha det ljuvligt. Tänk att få ha fina människor i sitt liv. Att få ventilera. Att få feedback. Att bli lyssnad på. Att få lyssna. Livet är bra fint! På en vanlig fredag dessutom.

Det där med att ha färdats tillbaka till studenttiden

Det är ju några år sedan jag pluggade. Ganska många för att vara mer exakt. Och på den tiden. På stenåldern. Så gick jag på studentspex. Och nu.  Flera år senare.  Skriver min systerson manus. Och regisserar Ett studentspex. Ett fantastiskt bra sådant. Jag skrattade så jag fick kramp i magen. Applåderade så jag fick ont i händerna. Sträckte på mig så jag blev 10 cm längre. Så himla stolt. Vilket otroligt jobb han lagt ner. Så fantastiskt bra det blev.

Det där med att göra saker långt utanför boxen

Igår var jag hos en sångpedagog. Ja för att lära mig sjunga så klart. Och nej. Jag ska inte vara med i idol. Eller talang. Eller melodifestivalen. Jag vill kunna sjunga för husbehov.  Jag vill kunna sjunga ”ja må du leva” utan att man tror att jag försöker ta dö på födelsedagsgrisen direkt. Kunna sjunga utan att barnen stoppar fingrarna i öronen. Utan att det blir tyst runt omkring. Bara alldeles vanligt. Det är långt utanför min box. Väldigt långt. Ungefär på en annan planet. Det tog mig bara 8 år att ta mod till mig från jag fick idén. Det säger lite om min bekvämlighetskänsla inför detta. Och det visade sig att jag inte alls gjorde rätt när jag sjöng. Jag kanske inte är helt hopplös. Jag måste bara öva, öva och öva. Eventuellt kommer sångpedagogen bli miljonär på det här uppdraget…

Det där med att nästan snöa in

Det har snöat. En hel del. En otrolig massa för att vara helt ärlig. Det är till och med så att vi har vinterväglag. Dvs snövägar. I Blekinge. Och det är alldeles ljuvligt! Så fantastiskt vackert och man måste ju älska snö! För att ta tillvara på snön byttes löpturen till längdskidåkning. På skidor som jag senast åkte på för ca 30 år sen. Eventuellt har varken de eller jag blivit bättre på att inte åka. Märkligt nog. Jag gjorde ändå ett avbrott på min vila-mig-i-form-på-längdskidor-lucka med tjejvasan för 10 år sen. Dock på hyrskidor. Och att jag då kom 3 mil är ett under.  För samtliga inblandade. Jobbigt som tusan var nypremiären. Usla skidor var slutsatsen.