Framför ögonen på en Tess

Jag har fyllt år.  25 år. För tolfte gången.  Börjar bli riktigt bra på just det om du frågar mig. Och vad firade jag har blivit.  I dagarna tre faktiskt. Helt fantastiskt mysigt! Så tack. Tack alla mina underbara nära och kära. Tack för alla kramar. Alla pussar. Alla skratt. All skumpa. Alla fina presenter. All god mat. Alla grattishälsningar. Alla tankar. Tack.  För att ni har gjort världens bästa födelsedag. Eller födelsedagshelg för att vara mer korrekt.

Idag har vi. Precis som alla ni andra. Firat midsommar. Som sig bör. Min egna tradition är att varje år binda mig egen krans. Med lite varierande resultat. Men alltid. Alldeles för stor.  Aningens för mycket blommor. Men ändå. En krans. Som sig bör. Killarna var istället urtjusiga i nya kepsar. Till mammans lättand frågade de inte efter kransar detta året. Är man inte så bra på det är det begränsat kul att göra tre stycken. Som dessutom knappt används. Solen sken och det blev picknick i Nättraby. Där de håller ordentligt midsommarfirande med resning av stång, dansande, en usel trollkarl och glass till alla barn.  Men som sig bör höll alla traditioner i sig. Och solen blev ösregn. Trots detta var vi kvar. Och hängde lite med sköna människor. Det där med att det inte finns några dåliga kläder fungerade ganska bra. Det finns vissa begränsningar dock. Och kvällens grillmiddag intogs inomhus. Precis som efterrätten. Men alla ...

Igår var det mingelfest. We-day. Med Telecomcity. Känner man mig så vet man att jag älskar mingelfester. Massor med intressant folk att prata med. Många skratt. Många nya kontakter. Riktigt bra live-musik. Och kanske liiite mycket skumpa...

Detta var så nära en valborgseld vi kom.  En brinnande solnedgång. På första maj dessutom. För på själva valborg gjorde vi inget vettigt alls.  Men. Det var i sällskap med fantastiska vänner. Det bjöds på skumpa. På grillat. På efterrätt. På snacks. På sjögräschips. Som jag tror att jag åt alla av. Eftersom jag var den enda som gillade dem. Så otroligt trevligt att träffas alldeles anspråkslöst. Att sitta och prata. Att höra barnen busa. Och busa fick de göra. För det fanns ett gäng äldre barn där med. Och det är väldigt osäkert på vem som körde slut på vem. Men jag håller med Lilla O som dagen efter sa: Jag hade jättekul igår!  Skönt att det är så enkelt att ha med barnen hos andra nu. Lilla S är den sorten som somnar precis över allt samtidigt som Lilla O börjar bli lite större och gärna är med ett tag för att ta sovmorgon dagen efter. Även om han också somnade i soffan denna gången.

Igår var det dags. To drink champagne and dance on the table. På fina Maries 40 års fest ala glitter och glamour! I love.  Det var paljettklänning. Det var glitterpärlor på kinden. Det var fjäder diadem. Det var high heels. Det var skumpa. Det var fantastisk god mat. Det var choklad med choklad till efterrätt. Det var dans. Så att jag har träningsvärk i vaderna idag.  Det var en fantastiskt bra fest!

Halvportionerna lämnades ini Kristianstad. Hos min bror. Och färden styrdes mot Lund. Framme på "hotellet" bjöds det på skumpa, våffeltång och blå mascara. Det vankades 80-talsfest. Och vilken fest! Alla hade gått all in på klädseln.  Vilken nostalgitripp det blev! Vilket ös! Vilken musik! Vilka otroligt fula kläder som var inne då. Men vilken bra musik det gjordes.  Och som vi dansade. Jag är fortfarande alldeles varm i magen av allt skrattande.  Allt pratande. Allt dansande. Trots att jag knappt kände någon. Men någon jag känner väldigt bra var där. Frontfigurens fru. Min barndomskompis. Som jag har så sjukt många minnen tillsammans med. Som jag gjort så mycket galet med. Som jag är så evigt tacksam att hon fortfarande är en del av mitt liv.

Igår kom en inbjudan i brevlådan. Hur ofta händer det liksom? Och till en 80-talsbaluns. I love! Idag kom ett erbjudande till er läsare på samma tema. Nämligen en sida där ni kan göra era egna inbjudningskort. Snygga såna dessutom! Gå in på www.cupcard.com Designa dina egna snitsiga inbjudningskort till födelsedagspartaj. Till bröllop. Till dop. Till studenten. Till brunch. Till påskfest. Till inflyttningsfest. Till middag. Till vad som. Fira det som firas kan. Men det viktiga. Ange THERESE-208E i kassan. Så får ni 15% rabatt! Sånt gillar vi! Erbjudandet gäller i två veckor så passa på. Klick klick! Och glöm inte skicka en inbjudan till mig :) I samarbete med CupCard

I söndags var det bröllopsmässa i vår stad. Förra gången jag var på det är nog fem, sex år sen. Då var den sådär. Som tur är har det hänt lite sen dess. För denna gången var det riktigt bra. Mycket att provsmaka till exempel. Bara det är ju bra. Vad jag gjorde där? Linda ska gifta sig. Fantastiska Linda. Så jag hänger liksom på. För att jag kan. För att det nästan inte finns något roligare.  Vi spanade vackra ringar. Fantastiska klänningar. Snygga inbjudningskort. Duktiga fotografer. Blommor. Mat. Sötsaker. Resor.  Och en massa annat. Som de här underbara glasen från Efva Attling. Kommer ihåg att jag tittade på dem när jag gifte mig med. Men insåg att jag inte skulle använda dem för vad de kostade så att säga. Men vackra är de.

På lördagens middag serverades avhuggna fingrar. Fyllda läskiga pumpor Och en gravstenstårta. Visst blir man sugen så säg? Inte det säger du. Nej sant. Men tårtan. Den var banne mig to die for. Utan minsta uns av fiber. Chokladkladdkaka med lakrits 150 g smör 4 msk lakristpulver 3 ägg 3 dl socker 3 msk sirap 2 dl mjöl 6 msk raw kakao Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret. Vispa ägg, socker, sirap, mjöl, kakao och lakrits. Häll smeten i en smord form. Grädda i nedre delen av ugnen i 20-25 min.  Sen gjorde jag finfina gravstenar till... Och vi åt hela på en gång. Sen pratar vi inte mer om det.

Nänä jag vet.  Halloween är något nytt hittepå. Men det kanske inte gör något? Det kanske är ok att göra något roligt av det iaf? Det kanske är ok att dekorera huset med spindelnät. Med spindlar. Med läskiga pumpor. Det kanske är ok att ge barnen som ansträngt sig och klätt ut sig godis.  Det kanske är ok att tycka det är ganska kul trots allt. Vi bestämmer det tycker jag. Fram för mer roliga saker! Fira allt som firas kan

    Igår tog den yngsta systersonen studenten.  Från samma skola jag en gång gått på. På samma trappa jag gick ut på. För 17 år sedan. Vi klarade precis vädret så solen sken på oss så fort vi var ute.  Solen sken och det flög massor med guldglitter i luften. Det tutades, dracks skumpa och åktes traktorvagn.  Precis som det ska vara. Filip var så klart den snyggaste studenten!  Han lämnade skolan med toppbetyg och stipendium. HejaHeja! Det serverades fantastisk mat. Det var riktigt bra underhållning av Filips vänner.  Det inkasserade massor av kramar från samtliga syskonbarn. En väldigt bra dag. Och jag tror att studenten själv var väldigt nöjd. Kanske inte lika glad idag men det går nog över.

Idag har den här mamman blivit firad. Med pompa och ståt. Som sig bör. Lilla O hade ordnat skattjakt efter presenterna. Eventuellt tipsade han den oerhört tröga mamman om vart man borde leta. Två finfina teckningar hade målats.  En föreställande mamman och lilla O. Båda har fyra fötter. Så vi skulle kunna springa snabbt. Långa ben hade vi också. Milslånga. Den andra föreställde ett fängelse. Jag hade inga vidare frågor på det. Paket nummer två innehöll en sån här: En misfit shine. Tillsammans med en app kan jag mäta hela mitt liv. I löv it.  Hög motivationsfaktor för träning. Jaja. Det är en klocka i med. Om man skulle få för sig att använda den. Det hade sedan ordnats med "hemligheter" Och hur mycket man än pressade Lilla O avslöjade han inte ett dugg. Men det blev utflykt till havet för att plumsa stenar och äta god lunch.  Och det blev glasstårta. De där tre killarna hade lyckats väldigt bra.  För jag tror nog att ha...

Förra veckan fick storstaden ett besök. Som ni vet. Vi passade på att faktiskt göra något roligt även på kvällen. Då när man annars sitter på hotellrummet. Med jobbdatorn. Och en påse godis. Detta var bättre.  Väldigt mycket bättre. Priscilla får nog betecknas som en riktigt feel-good-musikal. Härlig musik. Mycket skratt. Och vi gick därifrån med uppåtrynkor i ansiktet. Mina härliga kollegor och jag. Har ni möjlighet. Se den. Det kommer ni inte att ångra.

Plötsligt händer det. Ja, alltså plötsligt händer det något i Karlskrona. Och då måste man ju gå. Så i fredags hade jag finfint sällskap till både middag och musikal. Jag blev väldigt positivt överraskad. Ja inte av sällskapet då, det visste jag var bra.  Men musikalen. Scenbygget och effekterna var väldigt bra!  Och då var det ändå i en hockeyhall de byggt upp scenen. Nu är jag ju nästan tondöv men jag tyckte nog de sjöng bra. Dessutom var det killar med långt hår. Och rakade armhålor. Men jag vet. Jag-dör-så-trevligt. Se den.  Värt det. 

För hundra år sedan. När jag pluggade på högskola. Var jag med i en studentförening. Precis som så många andra är. "Min" förening hade en happening i Göteborg i helgen. Vi är ganska många och självklart kom inte alla. Men 21 själar körde go-cart.  Spelade Laserdome. Bastade. Och var på Sticky fingers.  Jag som inte brukar dricka direkt. Och som brukar sova en del. Gjorde tvärtom vad jag brukar. Men jisses vad kul jag hade. Det har skrattats. Kramats. Pussats. Pratats. Jag har blåmärken, träningsvärk, hes röst och lite vätskebrist idag. Känns som jag blev överkörd av en buss igår. Ungefär. Om det var värt det? Ja. Faktiskt.  Så mycket härlig feedback! Nu. Tillbaka i ekorrhjulet.  Barnen nattade.  Frukost och lunch förbered. Träningsväskan ska packas. Men den där sängen. Den får nog ett tidigt besök idag.

Jag vet. Nyår har passerat. Och här har inte hörts ett pip.  Vi var ju i fjällen. Trots snöbrist visade det sig vara en fullträff. Den större delen av tiden tillbringades i one piece (jo jag äger en sån)  eller i underställ.  Men på nyår. Då var det minsann finklätt. Glitterklänning. Och familjens killar hade alla rosa skjorta.  Och vi tog en fin bild på familjen. Eller vi tog fyra hundra. Ovan är de fyra bästa.  Jag vet inte. Men vi gör oss inte jättebra på bild. Det var som sagt brist på snö. Och när jag säger brist. Då menar jag att det i stort sett inte fanns någon snö alls.  Mer än i barnbacken. Det vill säga fullkomligt tillräckligt för oss. Även om Lilla O skulle åka den stoooora backen! Efter att mamman hade testat blev svaret: inte. en. chans. Men nerför barnbacken åkte vi. Om och om igen. Lilla O gastade "vi kör så det ryker mamma!" Jag tror att det blir fler skidsemestrar. Tjo! Det viktigaste...

Jag vet. Det är länge till. Men det är ju ändå den bästa högtiden. Ever. Eller iaf tiden innan.  Nu är ju Halloween över. Imorgon eller så. Och då borde det vara ok att börja köra jultema. Halloween firades på alla sätt.  För att vara på den säkra sidan. Huset är smyckades med spindelväv och spindlar. Godis gavs till alla läskigheter som knackade på. Barnen var tysta och exalterade. En annorlunda kombination. Vi körde även det klassiska "firandet" med ljus på kyrkogården. När vi var på stan i fredags ville Lille O köpa en gravutsmyckning. "Kan vi ha hemma mamma" Lite markabert tyckte jag nog. Och förklarade att man har det på gravar. Lilla O ville genast köpa en till farfars grav.  Han valde länge och omsorgsfullt ut en med både ljus, blomma och kottar. Kottarna var viktigast. När vi gick mot bilen sa jag "vilken fin du valde. Den gillar nog farfar" Lilla O svarade: "Varför kan inte farfar prata?" Det är...