Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med högtider

Jag vet.
Det är länge till.
Men det är ju ändå den bästa högtiden. Ever.
Eller iaf tiden innan. 
Nu är ju Halloween över. Imorgon eller så.
Och då borde det vara ok att börja köra jultema.
Halloween firades på alla sätt. 
För att vara på den säkra sidan.
Huset är smyckades med spindelväv och spindlar.
Godis gavs till alla läskigheter som knackade på.
Barnen var tysta och exalterade. En annorlunda kombination.
Vi körde även det klassiska "firandet" med ljus på kyrkogården.
När vi var på stan i fredags ville Lille O köpa en gravutsmyckning.
"Kan vi ha hemma mamma"
Lite markabert tyckte jag nog. Och förklarade att man har det på gravar.
Lilla O ville genast köpa en till farfars grav. 
Han valde länge och omsorgsfullt ut en med både ljus, blomma och kottar.
Kottarna var viktigast.
När vi gick mot bilen sa jag "vilken fin du valde. Den gillar nog farfar"
Lilla O svarade: "Varför kan inte farfar prata?"
Det är inte så lätt att svara på kan jag säga.
Särskilt inte till någon som är tre.
Svaret blev: "För att farfar tyvärr inte lever, och då kan man inte prata längre"
Lilla O svarade: "jaha. Och vad ska vi göra åt det då?"
Vi kom tyvärr inte på någon lösning. 
Men tanken. 
Tanken var väldigt bra. 


Nu kör vi. All in.
Rakt mot julen. 

Kommentarer

  1. Alltså imorgon är det jag som åker o köper hyacinter, nu kan jag inte hålla mig längre......Kramisar Tina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.