Fortsätt till huvudinnehåll

Känna sig hemma


Igår skickade jag en länk till min man. 
På ett fritidshus på Österlen som jag nog inte kan leva utan. 
Jag tror han kommer att ignorera det mailet. Eller hävda att man visst kan leva det huset. Däremot inte utan ett hus i Norrland. Som vi tydligen bara måste ha. Trots att det knappt används. 
Min man samlar på hus. 
Bara inte såna hus som jag vill ha.

Men tänk, långa sandstränder, underbar småstad och människor med ljuvlig dialekt.
Tror jag skulle känna mig hemma. 
Och drömma, det bör man göra!
bilderna är lånade från www.ystad.se

Kommentarer

  1. Ååååh vilken lycka med ett fritidshus på Österlen!!! Helt klart myyyycket bättre än i myggens näste i norrland, fniss. Men trevnaden ligger ju inte i ett hus eller i en miljö i första hand, utan av människorna som vistas där, gemenskapen:))))

    Stöööörsta kraaaaaaamen aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. å då vinner ju Österlen i mina ögon! :) Vi får väl se hur det slutar :)
      Kram!

      Radera
  2. Låter ju helt underbaart..... Du får helt enkelt mailbomba han ;) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. hahah tror du det hjälper? Mot en älgjakt i norrland är jag nog körd!
      Kram

      Radera
  3. Österlen är ju så mycket närmre. Köra till Norrland? Måla upp bilden för din man om lång bilresa med otåliga barn... Behöver jag säga mer ;-)
    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har exakt 100 mil från dörr till dörr (till huset i Norrland) så jo det tar ett tag. Men sen är det det där med älgjakt i norrland. Där ligger jag nog i lä vad jag än lovar...
      Kram!

      Radera
  4. Hej!

    Tittar in hos dig lite.

    Älskar Österlen, vi brukar hyra stuga där på sommaren.

    På återseende!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen :) Visst är det fantastiskt!! Jag kommer därifrån och känner att jag behöver ett hus där för att känna mig hel...typ :)

      Kom gärna igen!

      Radera
  5. Vad kul att samla på hus, det verkar vara en trevlig hobby. Jag skulle också kunna tänka mig att samla ihop ett gäng spridda hus i Thailand, Paris, NY och ja lite varstans faktiskt - drömma gå ju ;) Ha en trevlig helg!

    Kram Ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja att de funnits på såna ställen så hade jag minsann inte klagat :) Nu är det på lite mer ödsliga ställen :)

      Kram

      Radera
  6. Tack för så fina ord på min blogg:) det värmde i ett kyligt Götet,jag gillar din blogg också.

    Kom snart tillbaka och ha en kanonhelg

    LOVE Maria från inredningsvis

    SvaraRadera
  7. Jag tycker verkligen ni ska ha ett fritidshus på Österlen. Kan broren kan väl du. När ni inte är där kan ni ju hyra ut det. Lätt som en plätt, ni vet ju hur man gör. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.