Framför ögonen på en Tess

Lilla O: "Mamma, jag taggar din bil".  Nej mitt barn har inte Facebook.  Tyvärr.  Han hade däremot en grankvist i handen som drogs mot min bil. Underbart. 

"Mamma, förr i tiden fanns inte människor. Då fanns det pilbågar. Som man släckte lava med."

Ni ser. Jag såg ut som ett ösregn. Ett glatt ösregn men iaf.  Det åtgärdades idag. Av min fantastiska frisör.  Hon inte bara klipper bra utan bakar även fantastiska kakor.  Inget revolutionerande. Men jag är nöjd. Frågade halvportionerna vad de tyckte om att jag klippt mig.  Lilla O utbrast "jaaa mamma nu ser jag! Vilket långt hår du fått! Fint!!" Tack. Tror jag. 

Lilla O: Idag pratade de svenska på dagis Mamman: Men det gör ju vi med?! Lilla O: Nähä!! Pappa pratat pappaspråk, mamma pratar mammaspråk! Jaha, det förklarar ju faktiskt väldigt mycket.

Ikväll satt Lilla O bakom mig i soffan. På mina axlar. För han skulle fixa mitt hår. Samtidigt som han tittade på My Little ponny och ropade "åååå vilka vackra blommor mamma" Tyvärr kunde man inte få lockigt hår. Han hade bara långt sa han. Så jag fick ta långt. Mitt i frisörbesöket sa Lilla O "oj mamma. Jag råkade visst kissa. Men bara lite" Vad bra att han satt på mina axlar.  Duscha var nämligen precis det jag kände för att göra. Min vanliga frisör är minsann lite bättre. Tror jag fortsätter gå dit. Även om jag inte får lockigt hår där heller.

Lilla O: Mamma. Du måste raka dig. Mamman: va? Hur menar du nu? Lilla O: Men mamma. Du har ju skägg. Du måste raka dig. Mamman: Nähä! Det har jag inte alls det! Lilla O: Jo mamma. Där! (pekar på mammans haka) Mamman: NÄHÄ! Lilla O: JOHO. Det har du visst det. Så det så. Raka dig. Herregud. Tänk om ungen har rätt? Genast blev jag åttio år. Och har stått med näsan ända ini spegeln halva kvällen. Jädra unge. 

Jag vet. Det är länge till. Men det är ju ändå den bästa högtiden. Ever. Eller iaf tiden innan.  Nu är ju Halloween över. Imorgon eller så. Och då borde det vara ok att börja köra jultema. Halloween firades på alla sätt.  För att vara på den säkra sidan. Huset är smyckades med spindelväv och spindlar. Godis gavs till alla läskigheter som knackade på. Barnen var tysta och exalterade. En annorlunda kombination. Vi körde även det klassiska "firandet" med ljus på kyrkogården. När vi var på stan i fredags ville Lille O köpa en gravutsmyckning. "Kan vi ha hemma mamma" Lite markabert tyckte jag nog. Och förklarade att man har det på gravar. Lilla O ville genast köpa en till farfars grav.  Han valde länge och omsorgsfullt ut en med både ljus, blomma och kottar. Kottarna var viktigast. När vi gick mot bilen sa jag "vilken fin du valde. Den gillar nog farfar" Lilla O svarade: "Varför kan inte farfar prata?" Det är...

Lilla O: AJAJAJAJ Mamman: Vad hände?? Lilla O: Jag slog mig i pappatån! Mamman: Pappatån? Lilla O: JA! Den stora tjocka! Mamman tycker det är lite kul.