Det där med att ha varit på date

Igår var jag på date.

Med denna fantastiska människa.

Det var en upplevelse utöver det vanliga.

Inte bara för att jag fick god mat och shopping.

Utan mest för att vi gick på bio. I Vemdalen.

I en gammal IOGT lokal.

Hysteriskt är ordet. 

De hade en presentatör.
Bara det är ju fantastiskt.
En människa som stället sig vid scenen.
Berättar vad vi ska se.
Berättar vad som händer nästa vecka. Och ännu bättre. Berättar varför det händer.

Och det bästa. De har paus i filmen.
Så man hinner kissa.
Och köpa kaffe. Med gobit.

I pausen öppnades dessutom ännu ett rum upp där man kunde sitta ner och dricka sitt kaffe.

Är det inte underbart?
Mer retro än så tror jag inte att det blir.

Mycket upplevelse för pengarna.

Vad vi såg?

Vad vi tyckte?

Se den. Det tycker vi.

Det där med att nyår närmar sig

Alltså de där halvportionerna.
De är helt fantastiska.

Duktigare än vad jag någonsin kunnat drömma om.

Och taggade till tänderna.
Att de ens orkar. Hela dagen.

Får se hur det blir i slutet av veckan.
men just nu lever jag på detta och spår en framtid med semestrar i alperna.

Lilla S. Han får nog pris för att vara den coolaste skidåkaren i backen.
Lägg märke till de mjuka knäna.

Kommer bli bra det här.

Och just ja. Solen. Vi har sett solen.
Nu ladder vi för ett nytt år i antågande.

Och filar på den där nyårsplanen.
Gör det du med. Sitt inte bara där!

Det där med att ha anlänt till fjällen

Alltså. Hur söt kan man möjligen vara i underställ och skidstrumpor?

Mystiskt hur det försvinner med åren.

Men. I fjällen är vi. I Björnriket.

Massa snö. Precis som beställt.

Och tro det eller ej. Båda barnen åker skidor.

Lilla O går i skidskolan. Och Lilla S åker skidor för glatta livet vid sidan om.
Föräldrarna har aningens ont i låren kan jag säga.

Och vi dricker varm choklad.
Somliga utan miintu. Andra med.

Det där med att ha firat jul

jag tänkte jag skulle tanka upp mina bilder från den "riktiga kameran"

Men eftersom jag inte orkar resa mig får ni liksom hålla till godo med mobilens.

För jag är lite trött. Lite julen-bakis. Dvs full med mat, godis och lite allmänt matt.

Ändå tycker jag inte det varit så mycket julstress i år.

Det har blev mycket av allt utan stress.

Skönt att kunna använda projektledar-skills även hemma.

Igår när Kalle Anka började fylldes huset med 16 vuxna och 7 barn.

För att göra det extra festligt börjar vi med glöggfika. 

Så att alla blir sockerstinna. 

Små som stora.

Toppen bli lagom när tomten kommer.

Eller tomtarna som var fallet  detta året.

En med rejäla trätofflor. 

En snabb som en vessla. Som sprang runt i hela huset.

Och efter en stund även en red- and -white-creware. Som liksom styrde upp alltihop.

Vilket visade sig behövas. 

För kaos. Det var bara förnamnet. 

MC-ligisten hade behövts resten av utdelningen med tror jag.

Men ibland är jag väldigt tacksam att vi har fantastiska människor i vår närhet som gör galna saker.

Vesslan-tomten smög också runt i vår trädgård på julaftonsmorgon.

Barnen tittade storögt. Ropade in honom. Och fick julklappar.

Barn och föräldrar var ungefär lika förvånade. 

Den roligaste julklappen fick min ena systerson. Av sin bror.

En hästhuvud-mask. 

Jag skrattar fortfarande bara jag tänker på det.

Hysteriskt roligt. 

Att inte det blivit årets julklapp är ju ändå bra märkligt.

Förutom att trycka i mig ansenliga mängder mat och julgodis toppade jag med det bästa.

Fin-julmust. 

Nomnom.

Men jag är glad. 

Glad att jag ficka fira med så fina människor.

Glad för att mina barn fick "allt de önskade sig"

Glad av att se att alla verkade trivas.

Och glad att jag hann med ett löppass på julaftonsmorgon.

I tomteluva. Så klart.

Och nu. 

Nu är det dags att börja fundera.

Snart ska nyårsplanen spikas.

Det är planen för hela nästa år.

Inget löfte. Utan en plan.

Gör en du med vettja! 

Man jobbar så mycket bättre när man har ett tydligt mål.

(och en tidsplan säger projektledaren i mig)

Det där med att visa en bild som bäst beskriver december

Dagens lucka.

Och ja. Klassiskt. Jag vet.

Men det är december. 

Och vi har granen inne nästan hela december.

Och jag har kollat. Inte en enda paket under granen har mitt namn.

Hyser gott hopp till gästerna som kommer.

Att de ska lösa det.

Det där med att visa en bild från mitt hem

Dagens lucka var inte så svår. Visa en bild från ditt hem.

Eftersom jag är en sucker för inredning så har jag tusentals.

Men jag tänkte att ni sett de flesta. 

Tills jag kom på att jag inte visat min nya tofs.

Och därmed får ni en bild på ett av alla de vackra skåp som finns i detta hus.

Detta är ett biblioteksskåp som jag delat på.

Insidan är målad tomteröd.

Vilket bara syns när man är nära och skåpet är öppet.

I övrigt målade jag skåpet vitt. 

Och tvingade snickarna som var i vårt hus just då att bulta upp det.

Jodå. Det är fastbultat. Med tio rejäla bultar.

Och det är ljuvligt.

Alldeles ljuvligt

Det där med att spana in vårens löparmode

Röhnisch har släppt sin vårkollektion träningskläder.

Så sjukt snygga tights denna gången! 

Kan vara ett par must-have:s.

Betydligt snyggare än de svarta kompressionstightsen jag köpte idag.

Men det var så bra pris så det fick gå. Trots att de är svarta.

På träningsönskelistan står även en löparkjol.

En såndär som man kan ha över tights på vintern och bara på sommaren.

Jag tänker typ denna:

Titta in här så hittar ni fler av deras fantastiska löparkjolar och en del annat.

Jo. Jag tycker det är dags att börja tänka på våren.

Det känns liksom bättre då.

Det där med att det närmar sig

Den där julafton närmar sig med stormsteg.

Det mest är, förhoppningsvis, under kontroll.

Första julbrödet klart idag. Nästa imorgon.

Oväntat nog gjorde jag mer julgodis. Var ganska säker på att det knappast behövdes.

Men ändå. Blev såna där hemmagjorda toffifee.

Och sockerfri knäck.

Jo du läste rätt.

Diabetiker på besök på julafton. 

Och då ska det minsann serveras något som fungerar för alla.

Om det är lika gott?

Nej. Inte riktigt. Men ändå. Bra nära faktiskt.

Det där med att visa årets finaste bild

Dagens lucka. Visa årets finaste bild.

Det är ju inte helt lätt. 

Välja en bland tusentals bilder.

Men valet föll på denna.

Det är Österlen. I maj.

En alldeles fantastisk helg.

En av de bästa detta året.

Men det blir gärna så på Österlen. Det blir liksom det bästa.

Det där med att ha gjort världens godaste julgodis

Detta. Det är julgranshuggningens favorit. 

Ja och min med för den delen.

Det är Lakrits och chokladfudge.

To die for.

Dessutom. Busenkelt.

2.5 dl socker

2.5 dl grädde

1.5 dl ljus sirap

0,5 tsk salt

5 tsk lakritspulver

50 g smör

100 g mörk choklad

Blanda socker, grädde, sirap, lakritspulver, salt i en tjockbottnad kastrull.

Koka tills smeten klarar kulprovet. (125 grader är min magiska temperatur)

Ta bort kastrullen från värmen och rör ned smöret och den hackade chokladen.

Rör tills allt är blandat.

Häll det i en bakplåtspappersklädd form, ca 15*20 cm. 

Låt svalna.

Skär i bitar innan den har svalnat helt.

Förvara svalt. Om du nu inte äter hela på en gång dvs.

Idag har jag gjort ännu en sats. Den tredje denna julen.

För att kompensera gjorde jag även tre olika sorters sill. 

Så att något från kostcirkeln intas.

Det där med att visa någon jag ska fira jul med

Dagens lucka. En bild på någon du ska fira jul med iår.

I år är det jackpott.

I år kommer de två fantastiska tjejer som fyller nästan allt mitt minne i telefonen.

De två som jag kommunicerar absolut mest med.

Dagligen.

De som jag skickar allt till. 

Allt bra.

Allt dåligt.

De som alltid svarar.

Detta. Det är min syster det.

Och detta. Detta är Emma. 

Som alltid lyckas simma ur bild. 

Därför är det den bästa jag hade från detta året.

I knät finns Lilla O och hans bästa kompis, tillika Emmas Lilla M.

Ännu mera jackpott är det för att barnens kusiner från Australien är här.

Vilken jul det blir!

Det där med att julinspirera sushin

Igår var det dags att kicka igång julen 2014. 

Inledningsvis firades den med min kusin och hans familj.

Eftersom jag inte är något stort fan av just julmat körde vi lite alternativ jul.

Men ändå med lite julkänsla.

Det var glögg, julgodis och jordgubbstomtar först. 

Sen gjordes det mänger av sushi.

Vill man ha in julinspirationen måste man tänka utanför boxen.

Varför inte makirullar med drömsill? 

Eller med ansjovis?

Eller kanske med prinskorv som blev barnens variant?

Får nog faktiskt säga att makirullen med drömsill vann. 

Den vita chokladkladdkakan med saffran satt som en smäck ovanpå alltihop.

Tur jag sprang innan idag.

Mindre tur att min höft inte höll för just det.

Det där med att visa en bild på ett äventyr från i år

En bild från ett äventyr i år. 

Dagens julkalenderlucka.julkalenderlucka.

Och jag tänkte för en gång skull inte på någon resa.

Jag tänkte på mitt kreativa äventyr.

På alla tavlor jag målat. Och sålt. 

Det är helt galet att det faktiskt finns människor som gillar det jag gör.

På alla krönikor jag skrivit. Och fått publicerade.

Det är lika galet där. Att det faktiskt finns människor som gillar även det.

På butiken jag drivet under året.

Och jag funderar på vad jag ska ha som nästa projekt i den kreativa världen.

För inte kan det väl stanna här tänker jag. 

Det där med att visa en bild från semestern

Dagens julkalender.

Att visa en bild från semestern.

Just semester är jag ganska bra på.

Och jag älskar denna bilden. 

Nästan lika mycket som Lilla S älskar att "plumsa stenar"

Bilden är från Koh Lipe.

Fantastikt ställe. Fantastisk ö.

Jag kan flytta dit när som.

Imorgon går fint.

Det där med att visa något fint jag har fått

En bild på något fint du fått iår.

Ja. Så var dagens utmaning. I julkalendern.

Och jag har fått så mycket fint i år.

Jag har nämnt det flera gånger.

Fina SMS. Chokladbollar. Lakrits. Kramar. Samtal.

Jag har också fått denna fantastiska mugg. 

Den rymmer en balja te. 

Och har fantastiska fjärilar på både in- och utsida.

Den gör mig så glad. Varje dag jag är på jobbet.

Just det där att få spontana presenter. 

För att någon tänk extra mycket på mig när de såg en grej. 

Det är ändå det finaste.

Som vanligt är det svårt med en bild.

Så det kommer en till.

På mina armband.

Detta ena fick jag när jag fyllde år.

Det andra i söndags. 

Båda vackra. Båda speciella.

Ingen av dem lämnar min handled.

Det där med att visa en bild som ger höstfeeling

I dagens lucka var uppdraget att visa en bild från i höst som ger höstfeeling.

Fördelen med hösten är att ljuset är fantastiskt.

Vanligtvis fotograferar jag därför massor just den tiden.

Men inte detta året. 

Det var liksom inte samma färgprakt ute.

Bilden är från min korta springrunda runt sjön.

Och det är halt som tusan på alla blöta löv.

Annars är min favorithöstbild från förra hösten.

När Lilla O ligger bland löven och myser.

Det där med att visa en selfie

Dagens julkalender säger att jag ska visa en selfie som jag tagit i år.

Jag har sjutusen selfies. Ungefär. 

85% i träningskläder.

Och jag försöker att inte lägga ut några längre. 

För vem sjutton vill se det?

Men tydligen så ska jag visa en nu iaf.

Jag valde icke-träningsbild.

Och jag valde två. 

Denna är tagen på vår 35/40 års fest i våras. 

Så himla roligt! 

Massor med vänner. 

Massor med skratt.

Massor med kramar.

Och livemusik. Jag älskar livemusik!

Denna är tagen på en fest i maj.

Dagen då jag sprang gbgsvarvet extra snabbt för att hinna hem.

För vem vill missa vännens 40 års partaj?

Och ja.

Vi hade kul.

Det där med att visa någon som får mig att skratta

Som vanligt gäller det dagens julkalenderlucka

Bild på en person som får dig att skratta.

Jag kom att tänka på ett tillfälle egentligen.

En kväll i Lissabon.

När jag skrattade så jag hade träningsvärk i flera dagar.

Med de här två.

Tack.

You rock my world.

Det där med den årliga julgranshuggningen

Idag var det dags.

För den årliga julgranshuggningen.

Vilket spektakel det är.

Högvis med barn lastas upp på traktorsläpet och skjutsas ut i skogen.

Där jagas det julgranar och grillas korv.

Idag i strålande solsken.

Bra väderbeställning.

För varje år blir det lite fler verkar det som.

I år var det mer än 30 barn. 

Helt galet.

Och lika många vuxna ungefär.

Givetvis kommer tomten.

Med paket till alla barnen.

I år hade pirater tagit hans säck. 

Och skattjakten innebar både att leta nyckel och leta kista.

Barnen gjorde ett strålande jobb som tom bar fram kistan.

Som tur var innehöll den just Tomtens säck.

Full med godispåsar till alla små. 

Lycka lycka.

När alla luktar tillräckligt mycket brandrök åker vi tillbaks hem.

Allihop. 

Och ja. Då ser det liksom ut så här i hallen. 

Då har vi ändå byggt ut. 

Och har numera en ganska stor hall.

Trodde vi.

Det bjöds på glögg och en del fika.

Sockerstinna barn sprang runt och lekte.

Eller spelade innebandy i källaren. 

Tillsammans med glöggstinna föräldrar.

Men. Det är banne mig en av de mysigaste jultraditionerna.

Jag ber om ursäkt för de usla bilderna. Men min mobil har havererat.

Och tackar Anna för den sista bild. Där man iaf kan se vad det är.

Det där med att visa en bild jag inte minns

Dagens lucka var nog den tråkigaste hittills.

"Visa en bild du inte minns att du tagit" 

Jag tar väldigt mycket bilder. 

Men jag har också ett väldigt bra minne. 

I alla fall när det gäller bilder.

Så jag scrollade genom bildströmmen från hela 2014.

En enda bild var jag tvungen att förstora upp och tänka till på.

Så det fick bli den.

Bilden är från Vasaloppsspinningen.

Sjukt rolig grej.

Spinning 4 timmar med väldigt motiverade människor!

Det där med att visa en bild från ett avgörande ögonblick

Dagens lucka var inte lätt.

Visa en bild från ett avgörande ögonblick i år.

Hmm. Detta var definitivt den svåraste utmaningen.

Året har inte varit så revolutionerande.

Jag har inte blivit gravid. Jag har inte fått barn.

jag har inte flyttat. Jag har inte bytt jobb.

Jag har inte bytt jobb. Jag har, som tur  är, inte blivit allvarligt sjuk.

Ingen i min närhet har försvunnit. Ingen har blivit drabbad av någon hemsk sjukdom.

Så det där ögonblicket.

Det får bli i början av året.

Och bilden är från en morgonpromenad i januari.

På Langkawi. Malaysia.

När jag funderade mycket. 

Och bestämde mig åt vilket håll jag skulle börja ändra mig själv.

För mig var det ett stort pussel att lägga.

Som ännu saknar bitar. 

Men som är på väg.

Och jag funderar starkt på att göra som min pappa när alla bitar är på plats.

Att limma ihop hela pusslet med superlim.

Men. Det är inget filter. Ingen redigering. Ingenting. På bilden.

Det är ganska imponerande.