Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med den årliga julgranshuggningen

Idag var det dags.
För den årliga julgranshuggningen.
Vilket spektakel det är.
Högvis med barn lastas upp på traktorsläpet och skjutsas ut i skogen.
Där jagas det julgranar och grillas korv.
Idag i strålande solsken.
Bra väderbeställning.

För varje år blir det lite fler verkar det som.
I år var det mer än 30 barn. 
Helt galet.
Och lika många vuxna ungefär.
Givetvis kommer tomten.
Med paket till alla barnen.
I år hade pirater tagit hans säck. 
Och skattjakten innebar både att leta nyckel och leta kista.
Barnen gjorde ett strålande jobb som tom bar fram kistan.
Som tur var innehöll den just Tomtens säck.
Full med godispåsar till alla små. 
Lycka lycka.

När alla luktar tillräckligt mycket brandrök åker vi tillbaks hem.
Allihop. 
Och ja. Då ser det liksom ut så här i hallen. 
Då har vi ändå byggt ut. 
Och har numera en ganska stor hall.
Trodde vi.
Det bjöds på glögg och en del fika.
Sockerstinna barn sprang runt och lekte.
Eller spelade innebandy i källaren. 
Tillsammans med glöggstinna föräldrar.
Men. Det är banne mig en av de mysigaste jultraditionerna.

Jag ber om ursäkt för de usla bilderna. Men min mobil har havererat.
Och tackar Anna för den sista bild. Där man iaf kan se vad det är.

Kommentarer

  1. Tusen tack för att vi får vara med och uppleva denna fina tradition, Inez var superimponerad... av allt Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni är självskrivna. Och Inez med så klart! Kram

      Radera
  2. Verkar va en supermysig tradition bra initiativ, hade jag själv haft lite skog hade jag snott hela idén :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.