Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha varit i fjällen


Jag vet. Nyår har passerat. Och här har inte hörts ett pip. 
Vi var ju i fjällen. Trots snöbrist visade det sig vara en fullträff.
Den större delen av tiden tillbringades i one piece (jo jag äger en sån) 
eller i underställ. 
Men på nyår. Då var det minsann finklätt.
Glitterklänning. Och familjens killar hade alla rosa skjorta. 
Och vi tog en fin bild på familjen.
Eller vi tog fyra hundra.
Ovan är de fyra bästa. 
Jag vet inte. Men vi gör oss inte jättebra på bild.

Det var som sagt brist på snö. Och när jag säger brist.
Då menar jag att det i stort sett inte fanns någon snö alls. 
Mer än i barnbacken.
Det vill säga fullkomligt tillräckligt för oss.
Även om Lilla O skulle åka den stoooora backen!
Efter att mamman hade testat blev svaret: inte. en. chans.
Men nerför barnbacken åkte vi. Om och om igen.
Lilla O gastade "vi kör så det ryker mamma!"
Jag tror att det blir fler skidsemestrar.
Tjo!


Det viktigaste av allt. After ski.
Med choklad overload.
Chokladboll. Med varm choklad.
Lilla O önskar och pekar. Lilla S skriker tills han får samma sak.
Ni vet det där med andra barnet, de får tydligen precis vad som.
Alla regler är borta. Helt galet. 
Men fjällen. Vi kommer tillbaka.







Kommentarer

  1. Åh vad roligt! Kul med skidsemester med familjen och vad charmiga ni är allihopa :)

    Många lördagskramizar aka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med att hänga i fjällen första dagen

Så är vi då i fjällen. Med blå himmel. Strålande sol. Ja och kallt så klart. Osäkert hur kallt. Våra tre termometrar spände över -3 till -20. Liften rapporterade -24. Vi nöjer oss med frysa-tårna-kallt. Men det är en utmärkt ursäkt till varm choklad. Med vispgrädde såklart. Eller sprutgrädde rättare sagt.


Fjällen är fylld med alldeles lagom mycket folk. Det vill säga i princip inga. Det enda orosmolnet är att det är ett helt gäng danskar på plats. Och alla vet hur det brukar gå med danskar i skidbacken.
Förhoppningsvis håller de sig i pisten. För där är tydligen inte vi. Nej vi är i skogen vi. Och svänger som galningar för att försöka undvika träden. Och hoppas att det inte ska ligga ett barn bakom nästa kulle. Och om det gör det så låt det vara ett av mina och inte någon annans. Så himla svårt att förklara.
Men vi har kollat så att alla skidor löser ut som de ska. Det är ju bra det.