Det där med att utvärdera förra året

2016 var året som inte riktigt förekom här på bloggen.

För bloggen somnade plötsligt in i februari. För att sedan smygvakna i december.

Båda helt utan förvarning. Och utan att jag egentligen har någon förklaring.

Mer än att det var mycket. Tokigt mycket.

Och det var kaos. Mer kaos än vanligt.

Mer kaos än vad det är nu. 

Som tur är.

Nåväl.

Målen jag hade för 2016 var mer en lista.

-Rörelseträning.

Jag skulle börja med mer rörelseträning. mer stretch. Mer balansträning.

Hahaha. 

Jag kan bocka av att jag gjort mer av det. 

Men det är mer för att jag gjorde löjligt lite tidigare.

Tror inte jag får godkänt.

Det var helt enkelt förbannat tråkigt. 

-Springa en halvmara och en mara. Förutsättningslöst.

Men det gjorde jag. Och det gick förbannat bra om jag får säga det själv.

Jag sprang Helsingborg maraton och kapade min maratontid med 14 minuter.

Jag sprang Köpenhamns halvmaraton och kapade min halvmaratontid med 7 minuter.

Det får ju liksom vara symmetri. 

Godkänt säger jag.

-Läsa mer.

Det höll jag. Framtill hösten.

Sen struntade jag tydligen blankt i det. 

Njae säger vi. Inte helt godkänt.

-Våga tro på mig själv.

Äh. Hur förbenat svårt kan det vara egentligen?

För att inte säga omöjligt.

Suck.

-höja människor.

Det. Det vill jag faktiskt säga att jag gjort. Och gör.

Det är viktigt. En viktig del av mitt liv.

Och något jag inte tänker sluta med.

-Skaffa en ny hobby.

Nej. 

Jag har inte gjort det.

Anledningen är kaos.

Men nu. Nu har jag en Raspberry pi. Som tomten kom med.

Som bara väntar. 

Så nu. Nu har jag snart en ny hobby att bemästra.

Fast jag gick i tennisskola. Det räknas. Nästan.

-Prata mer i telefon.

Jo. Det har jag faktiskt.

Fast även här beror det på att jag gjorde det löjligt lite tidigare.

Jag har blivit bättre. 

Och det är minsann ganska trevligt. 

-Se saker positivt.

Nja. Större delen av året får jag nog säga nej på det.

Men på slutet. Då kan jag möjligen ge mig godkänt.

Det har vänt. 

Men det var segt. 

Riktigt segt.

-skratta mer.

Nej. Inte godkänt.

-Kramas mer.

Jo det gjorde jag. 

Och det tänker jag fortsätta med.

-Slänga vågen.

Våghelvetet är kvar.

Vi pratar inte mer om det.

Det gick sådär kan vi väl säga.

Inte direkt fullpott.

Vissa spelar mindre roll. Men andra hade jag önskat att jag lyckats bättre med.

Så vad gjorde jag 2016:

 Åkte skidor i ett svinkallt Björnrike och i ett inte så svinkallt Åre. 

Reste till andra länder. Till Sydkorea, Kina, Hongkong, Cypern, Kroatien, Baltikum, Norge, Danmark, Tyskland.

Sprang två traillopp, ett marathon, ett halvmarathon.

Började med Swimrun och körde två tävlingar med en utmärkt partner. 

Jag har utmanat mig själva med att

Vara instruktör för ett helt gäng spinningpass. Och för ett färre gäng crossfitpass. 

Köra zipline, gå i tennisskola, tälta, åka helikopter, försöka slå volter i poolen,

åka alla karuseller på Liseberg, gå blomsterkurser.

Och jag sa upp mig. Och bytt jobb.

Det var banne mig långt utan för comfort zone. Och nog inget någon trodde skulle ske. 

Jag har umgåtts med fina människor.  Jag har fått många fina minnen. 

Planen för 2017. 

Den finslipas. 

Och den kommer.