Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att utvärdera förra året


2016 var året som inte riktigt förekom här på bloggen.
För bloggen somnade plötsligt in i februari. För att sedan smygvakna i december.
Båda helt utan förvarning. Och utan att jag egentligen har någon förklaring.
Mer än att det var mycket. Tokigt mycket.
Och det var kaos. Mer kaos än vanligt.
Mer kaos än vad det är nu. 
Som tur är.
Nåväl.

Målen jag hade för 2016 var mer en lista.

-Rörelseträning.
Jag skulle börja med mer rörelseträning. mer stretch. Mer balansträning.
Hahaha. 
Jag kan bocka av att jag gjort mer av det. 
Men det är mer för att jag gjorde löjligt lite tidigare.
Tror inte jag får godkänt.
Det var helt enkelt förbannat tråkigt. 
-Springa en halvmara och en mara. Förutsättningslöst.
Men det gjorde jag. Och det gick förbannat bra om jag får säga det själv.
Jag sprang Helsingborg maraton och kapade min maratontid med 14 minuter.
Jag sprang Köpenhamns halvmaraton och kapade min halvmaratontid med 7 minuter.
Det får ju liksom vara symmetri. 
Godkänt säger jag.

-Läsa mer.
Det höll jag. Framtill hösten.
Sen struntade jag tydligen blankt i det. 
Njae säger vi. Inte helt godkänt.

-Våga tro på mig själv.
Äh. Hur förbenat svårt kan det vara egentligen?
För att inte säga omöjligt.
Suck.

-höja människor.
Det. Det vill jag faktiskt säga att jag gjort. Och gör.
Det är viktigt. En viktig del av mitt liv.
Och något jag inte tänker sluta med.

-Skaffa en ny hobby.
Nej. 
Jag har inte gjort det.
Anledningen är kaos.
Men nu. Nu har jag en Raspberry pi. Som tomten kom med.
Som bara väntar. 
Så nu. Nu har jag snart en ny hobby att bemästra.
Fast jag gick i tennisskola. Det räknas. Nästan.

-Prata mer i telefon.
Jo. Det har jag faktiskt.
Fast även här beror det på att jag gjorde det löjligt lite tidigare.
Jag har blivit bättre. 
Och det är minsann ganska trevligt. 

-Se saker positivt.
Nja. Större delen av året får jag nog säga nej på det.
Men på slutet. Då kan jag möjligen ge mig godkänt.
Det har vänt. 
Men det var segt. 
Riktigt segt.

-skratta mer.
Nej. Inte godkänt.

-Kramas mer.
Jo det gjorde jag. 
Och det tänker jag fortsätta med.

-Slänga vågen.
Våghelvetet är kvar.
Vi pratar inte mer om det.

Det gick sådär kan vi väl säga.
Inte direkt fullpott.
Vissa spelar mindre roll. Men andra hade jag önskat att jag lyckats bättre med.

Så vad gjorde jag 2016:
 Åkte skidor i ett svinkallt Björnrike och i ett inte så svinkallt Åre. 
Reste till andra länder. Till Sydkorea, Kina, Hongkong, Cypern, Kroatien, Baltikum, Norge, Danmark, Tyskland.
Sprang två traillopp, ett marathon, ett halvmarathon.
Började med Swimrun och körde två tävlingar med en utmärkt partner. 
Jag har utmanat mig själva med att
Vara instruktör för ett helt gäng spinningpass. Och för ett färre gäng crossfitpass. 
Köra zipline, gå i tennisskola, tälta, åka helikopter, försöka slå volter i poolen,
åka alla karuseller på Liseberg, gå blomsterkurser.
Och jag sa upp mig. Och bytt jobb.
Det var banne mig långt utan för comfort zone. Och nog inget någon trodde skulle ske. 
Jag har umgåtts med fina människor.  Jag har fått många fina minnen. 

Planen för 2017. 
Den finslipas. 
Och den kommer. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.