Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha åkt skidor igen

Vi har åkt skidor igen. I Björnrike. Igen.
Med samma gäng.
Men aningens varmare än förra årets minus 20.
Båda halvportionerna har gått i skidskola. Och lärt sig hur mycket som helst.
Lilla S är den som åker mest kontrollerat. Och därmed förvånar alla.
Han gör stoooora svängar och bromsar snyggt.
Storebror kör mer störtlopp med hockeystopp i liggande variant.
Men de hade roligt. Det var det viktigaste.
Vi vill att de ska fortsätta tycka skidor är roligt. 
Därför får de åka precis hur mycket eller lite de vill och pausa när de vill.
I år var vädret bättre och det blev mycket mycket åka.
Nyår firades också i snön. Enda kvällen utan underställ.
Fintrasorna åkte på och det lagades tre rätters. Som sig bör satte vi även i oss lite ostar.
Och spelade plump för att överhuvudtaget hålla oss vakna till 12.
Ni hör ju vilket ös!
Rena rave-partyt :)
Men vi såg fyrverkerierna från hotellet. 
Storslagna och vackra.
Jag gillar fyrverkerier när andra sköter det och det sköts bra.
Annars är jag en stark motståndare.
Vi skålade i bubbel. Gäspade. Spelade en runda plump till och gick och la oss.
Det bjuder vi på.

Humle och Dumle, dvs Lilla O och hans kompis M åkte en del själva i backen.
Då passade mammorna på att dricka varm choklad.
Och ragga tjocka vita män i backen.
Och ta kort.
Tada!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom