Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha varit på minisemester

Här har vi varit i helgen.
Den klassiska bilden. Från Legoland.
Där och på Lalandia tillbringade vi fyra dagar.
Och hade väldigt väldigt roligt.


Det spanades på mängder med fantastiska legobyggen.
Det måste vara ett av de coolaste jobben. Att få bygga ihop allt på legoland.
Ja tack. Jag tar jobbet.

 Lilla O insåg plötsligt tjusningen med karuseller. 
Och stora farliga kanor på Lalandia.
Han åkte därför allt. Som han fick. Och kanske någon kana där hans mamma sa att han fick men inte riktigt reglerna.
Till mammans stora förtjusning! 
Äntligen!
Vad vi ska åka!



Det fanns mängder med bra karuseller för små barn och för hela familjer på legoland. 
Så alla fick sin beskärda del.
Det spelades också teater på området. 
Lilla O såg den. Tre gånger. 
"mamma. Jag älskar teater"
Sedär. Så bra. 
Lillskiten bara kammar hem pluspoäng efter pluspoäng hos sin mamma.
Tänk vad kul!
Pappan i familjen var tacksam om han slapp åka några läskigheter. Som tex flygplanen. Som ändå går en meter ovanför mark. De tre yngsta i familjen fick åka den. Själva. I en vagn. Med en spak att styra. Kul. 
Vi hade eminent sällskap hela helgen. Det gjorde att det var glada barn nästintill varje sekund. Och glada föräldrar. Win-win.
Och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilken bra semester det blev.
Idag har de tre yngre i familjen varit hemma och försökt komma över jetlaggen man tydligen får när man har varit i Danmark,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…