Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha varit på minisemester

Här har vi varit i helgen.
Den klassiska bilden. Från Legoland.
Där och på Lalandia tillbringade vi fyra dagar.
Och hade väldigt väldigt roligt.


Det spanades på mängder med fantastiska legobyggen.
Det måste vara ett av de coolaste jobben. Att få bygga ihop allt på legoland.
Ja tack. Jag tar jobbet.

 Lilla O insåg plötsligt tjusningen med karuseller. 
Och stora farliga kanor på Lalandia.
Han åkte därför allt. Som han fick. Och kanske någon kana där hans mamma sa att han fick men inte riktigt reglerna.
Till mammans stora förtjusning! 
Äntligen!
Vad vi ska åka!



Det fanns mängder med bra karuseller för små barn och för hela familjer på legoland. 
Så alla fick sin beskärda del.
Det spelades också teater på området. 
Lilla O såg den. Tre gånger. 
"mamma. Jag älskar teater"
Sedär. Så bra. 
Lillskiten bara kammar hem pluspoäng efter pluspoäng hos sin mamma.
Tänk vad kul!
Pappan i familjen var tacksam om han slapp åka några läskigheter. Som tex flygplanen. Som ändå går en meter ovanför mark. De tre yngsta i familjen fick åka den. Själva. I en vagn. Med en spak att styra. Kul. 
Vi hade eminent sällskap hela helgen. Det gjorde att det var glada barn nästintill varje sekund. Och glada föräldrar. Win-win.
Och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på vilken bra semester det blev.
Idag har de tre yngre i familjen varit hemma och försökt komma över jetlaggen man tydligen får när man har varit i Danmark,

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …