Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att utvärdera nyårsplanen

Halva året har snart gått. 
Och jag hade ju en nyårsplan.
Om du också hade en. Eller för den delen ett nyårslöfte.
Då är det dags för utvärdering.

Jag hade fyra fokusområden:

1. Familjen
Ja. Vi har gjort mer saker ihop. 
Parrelationen behöver däremot jobbas mer på fortfarande.
En reminder till resten av året.

2. Träningen
Det blev ingen halv iron man. På grund av skadad axel.
Jag är fortfarande sur. Tyvärr är axeln fortfarande skadad.
Status Quo. 
Deprimerande är ordet.
Men jag sprang Göteborgsvarvet. På 1:45. 
Jag är odrägligt stolt över det.
En träningskompis eller flera tror jag är det jag behöver.
Att motivera varandra.

3. Vänner
Jag har börjat rensa. Jag började med Facebook. För att börja någonstans.
Jag har helt enkelt börjat titta på varje person.
Tänka om jag kan tänka mig att ta en fika själv med den personen.
Och om jag skulle tycka det gav energi.
Blev svaren ja fick personen vara kvar. Annars åkte den bort.
Jag måste dock jobba på att umgås med människor.
Jag har blivit folkskygg sen vårdeppen. Det har inte släppt.
Det är väl iofs inte så att inbjudningarna från andra haglar in heller.
Och det gör livet segt.

4. Personligheten
Jag jobbar fortfarande stenhårt på att förändra den.
Att vara medveten om det är en bra början sägs det.
Men jag behöver komma längre. Mycket längre.

Hur går det för dig?

Kommentarer

  1. Jag blev inspirerad av dig att göra en nyårsplan. Jag var dock inte lika smart utan gjorde den i ett block och ja, nu kan jag inte hitta blocket...
    Hoppas axeln blir bättre snart! Och ja, jag tar gärna oxå en fika med dig :-)
    Många kramar Lotta

    SvaraRadera
  2. Så finns man kvar på facebook är man inte helt off. Trevligt att veta :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.