Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att utvärdera nyårsplanen

Halva året har snart gått. 
Och jag hade ju en nyårsplan.
Om du också hade en. Eller för den delen ett nyårslöfte.
Då är det dags för utvärdering.

Jag hade fyra fokusområden:

1. Familjen
Ja. Vi har gjort mer saker ihop. 
Parrelationen behöver däremot jobbas mer på fortfarande.
En reminder till resten av året.

2. Träningen
Det blev ingen halv iron man. På grund av skadad axel.
Jag är fortfarande sur. Tyvärr är axeln fortfarande skadad.
Status Quo. 
Deprimerande är ordet.
Men jag sprang Göteborgsvarvet. På 1:45. 
Jag är odrägligt stolt över det.
En träningskompis eller flera tror jag är det jag behöver.
Att motivera varandra.

3. Vänner
Jag har börjat rensa. Jag började med Facebook. För att börja någonstans.
Jag har helt enkelt börjat titta på varje person.
Tänka om jag kan tänka mig att ta en fika själv med den personen.
Och om jag skulle tycka det gav energi.
Blev svaren ja fick personen vara kvar. Annars åkte den bort.
Jag måste dock jobba på att umgås med människor.
Jag har blivit folkskygg sen vårdeppen. Det har inte släppt.
Det är väl iofs inte så att inbjudningarna från andra haglar in heller.
Och det gör livet segt.

4. Personligheten
Jag jobbar fortfarande stenhårt på att förändra den.
Att vara medveten om det är en bra början sägs det.
Men jag behöver komma längre. Mycket längre.

Hur går det för dig?

Kommentarer

  1. Jag blev inspirerad av dig att göra en nyårsplan. Jag var dock inte lika smart utan gjorde den i ett block och ja, nu kan jag inte hitta blocket...
    Hoppas axeln blir bättre snart! Och ja, jag tar gärna oxå en fika med dig :-)
    Många kramar Lotta

    SvaraRadera
  2. Så finns man kvar på facebook är man inte helt off. Trevligt att veta :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar