Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att utvärdera nyårsplanen

Halva året har snart gått. 
Och jag hade ju en nyårsplan.
Om du också hade en. Eller för den delen ett nyårslöfte.
Då är det dags för utvärdering.

Jag hade fyra fokusområden:

1. Familjen
Ja. Vi har gjort mer saker ihop. 
Parrelationen behöver däremot jobbas mer på fortfarande.
En reminder till resten av året.

2. Träningen
Det blev ingen halv iron man. På grund av skadad axel.
Jag är fortfarande sur. Tyvärr är axeln fortfarande skadad.
Status Quo. 
Deprimerande är ordet.
Men jag sprang Göteborgsvarvet. På 1:45. 
Jag är odrägligt stolt över det.
En träningskompis eller flera tror jag är det jag behöver.
Att motivera varandra.

3. Vänner
Jag har börjat rensa. Jag började med Facebook. För att börja någonstans.
Jag har helt enkelt börjat titta på varje person.
Tänka om jag kan tänka mig att ta en fika själv med den personen.
Och om jag skulle tycka det gav energi.
Blev svaren ja fick personen vara kvar. Annars åkte den bort.
Jag måste dock jobba på att umgås med människor.
Jag har blivit folkskygg sen vårdeppen. Det har inte släppt.
Det är väl iofs inte så att inbjudningarna från andra haglar in heller.
Och det gör livet segt.

4. Personligheten
Jag jobbar fortfarande stenhårt på att förändra den.
Att vara medveten om det är en bra början sägs det.
Men jag behöver komma längre. Mycket längre.

Hur går det för dig?

Kommentarer

  1. Jag blev inspirerad av dig att göra en nyårsplan. Jag var dock inte lika smart utan gjorde den i ett block och ja, nu kan jag inte hitta blocket...
    Hoppas axeln blir bättre snart! Och ja, jag tar gärna oxå en fika med dig :-)
    Många kramar Lotta

    SvaraRadera
  2. Så finns man kvar på facebook är man inte helt off. Trevligt att veta :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.