Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att åter vara på Tosselilla



I söndags var vi på Tosselilla. Sommarlandet som jag nästan växte upp med.
Jag var sex år när de öppnade och har varit där en hel del.
En del hade ändrats men mycket är faktiskt kvar.
Tivolit var nytt. Lilla O och Lilla S åkte karuseller tillsammans(!) Flera stycken tom.
Utan att slåss.
Räddningen är förstås två rattar i varje bil. 


Där det förutom i stort sett bara var en tarzan-stig med lianer tidigare fanns det numera djur, indianby, dinosar och flera tarzanstigar. 
Lilla O gillade allt. 
Morfaren ser ut att gilla indianernas hästar. De var i trä. Så ingen levande häst kom till skada när vi tog bilden...

Lilla O förklarade glatt för Stina allt han visste om dinosar. Vilket är en del. 
Och ungefär hälften av det är dessutom sant. Inte illa. 

Lilla O hade samma sommarlands-favorit som jag hade när jag var liten.
Vilda forsen. 
När jag var liten åkte jag den till baddräkten slets ut. 
Denna gången åkte vi den tills mini bikini slets ut. I princip.
Och jag tror vi gillade det lika mycket båda två.

Lilla S åkte en liten vattenrutschkana för barn. Två miljoner gånger. Ungefär.
Det och att Stina visade honom hur han skulle ha händerna i fickorna var lätt det han tyckte var bäst.
Klart värt ett besök. Även med små barn.
Tiden rusade fram och vi har lovat Lilla O och Lilla S att vi åker tillbaka. 
För ingen ville riktigt åka hem.

Vad jag tyckte var bäst?
Förutom en heldag med familjen tillsammans med Morfaren och Stina så ligger vattenlandet väldigt högt på listan.
Och att jag åkte bergodalbana med min pappa. 
Under vissa protester.
Men en förälders förpliktelser slutar inte för att barnet är 36. 
Så pappa fick "glatt" åka.








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.