måndag 16 juni 2014

Det där med att våga måla


Om man bortser från att bilden är usel. Så kan man iaf se att det är ett skåp.
Ett svart sådant. Ett enormt stort skåp. 
Vilket är aningens svårt att se.
Plötsligt en dag hände det.
Jag blev tokig på det svarta.
Skåpet syns ju inte.
Visst låter det galet.
Men det syns inte för det är svart. 
Det står i en mörk del av rummet.
alternativet hade så klart varit fler lampor.
Vilket kändes som ett halvdåligt alternativ.



   
Så jag målade det.
Turkost.
Till min mans stora förskräckelse.
Det blev så fint att jag nästan dör.

   
Så fint att jag målade ett skåp till.
Tanken var och kanske är. Att rugga upp dem lite så de ser slitna ut.
Men jag har inte bestämt mig.
De kanske är bäst såhär?

Vad jag målat med?
Fantastisk kalkfärg. 
Som inte behöver något grundarbete.
Som har en otrolig täckkraft.
Som torkar rekordsnabbt.
Som är extremt dryg.
Och ja.
Som är svindyr.

Eventuellt har jag en burk med gammelrosa färg också. 
Så det där mörkbruna vitrinskåpet.
Det är nog inte mörkbrunt så länge till.
Och jag kanske har två burkar till sen.
Men vi pratar inte så högt om det.
Inte när min man lyssnar iaf.

(sorry för de hemska bilderna men jag var tvungen att visa!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar