Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att våga måla


Om man bortser från att bilden är usel. Så kan man iaf se att det är ett skåp.
Ett svart sådant. Ett enormt stort skåp. 
Vilket är aningens svårt att se.
Plötsligt en dag hände det.
Jag blev tokig på det svarta.
Skåpet syns ju inte.
Visst låter det galet.
Men det syns inte för det är svart. 
Det står i en mörk del av rummet.
alternativet hade så klart varit fler lampor.
Vilket kändes som ett halvdåligt alternativ.



   
Så jag målade det.
Turkost.
Till min mans stora förskräckelse.
Det blev så fint att jag nästan dör.

   
Så fint att jag målade ett skåp till.
Tanken var och kanske är. Att rugga upp dem lite så de ser slitna ut.
Men jag har inte bestämt mig.
De kanske är bäst såhär?

Vad jag målat med?
Fantastisk kalkfärg. 
Som inte behöver något grundarbete.
Som har en otrolig täckkraft.
Som torkar rekordsnabbt.
Som är extremt dryg.
Och ja.
Som är svindyr.

Eventuellt har jag en burk med gammelrosa färg också. 
Så det där mörkbruna vitrinskåpet.
Det är nog inte mörkbrunt så länge till.
Och jag kanske har två burkar till sen.
Men vi pratar inte så högt om det.
Inte när min man lyssnar iaf.

(sorry för de hemska bilderna men jag var tvungen att visa!)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.