Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att faktiskt ha sprungit en mara

Egentligen finns det mycket att berätta. 
Men det tar vi sen. 
Nu tar vi en sak,
Berlin.
Kommer ni ihåg den där bröllops"presenten"?
Det där maratonet som jag gick med på att springa till slut?
Det var det jag gjorde i Berlin.

Som om det inte var nog med ett maraton sprang jag även 6 km i någon frukostjogg.
Jag tyckte idén var fullkomligt usel. Men följde ändå med.
Och vilken stämning det var!!
Joggen avslutades på olympiastadium. 
Helt galen akustik på vägen in. 
Håret på armarna reste sig och man började nästan gråta.
Vilken känsla ett ställe kan förmedla.


Nu var det ju tyvärr inte där maran gick i mål.


Men i mål det gick jag. Eller sprang.
Eller kanske snarare något mitt emellan.
Och ja. Det var en upplevelse.
Och ja det var jobbigt. 
och ja. Jag var säker på att de mätt fel eftersom varje km efter 33 km var minst dubbel längd mot vad de bör ha.
Och ja. Jag hade behövt mer träning. Mer core. Mer styrka. Konditionen var det enda som var ok.
Och ja. Det var fullkomligt galet. 
På alla sätt.
Och ja. Risken finns. Att jag gör det igen. 
Bara inte på ett tag.

Självklart firades det med champagne.
Aldrig förr har det varit så välförtjänt.


Och denna godbiten.
Den funderar jag på om man inte måste sova med.
Det kommande året eller så.
Minst.
Om jag är odrägligt stolt?
Ja. Frågor på det?

Kommentarer

  1. Du skall vara stolt! Starkt gjort jag är imponerad men inte förvånad.

    SvaraRadera
  2. Jag är otroligt imponerad. Du är verkligen bäst <3 Kram från systern

    SvaraRadera
  3. Wow fasen vad grymt! Hurra för dig :)

    SvaraRadera
  4. Sjukt bra jobbat! Bara var stolt för tusan =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis).  Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet) Som tur var ändrade O sig och ville gå.  Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?) Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis... När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt. 950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn.  Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden

Vem vill inte dricka skumpa?

Då är det åter dags att gissa datum för leverans! Beräknat är den 9 augusti. Hittills är viktuppgången 7 kg. Någon viktuppskattning av bebisen är inte gjord denna gången, så mycket mer info kan ni inte få. Förra gången såg det ut såhär Resultatet då blev leverans 18 dagar innan beräknat. Nu, precis som då, utlovas en flaska bubbel till den som kommer närmast! Och denna gången räknas bara kommentarer i bloggen som tävlande. Sist vann min man, han gissade 1 timme fel bara men eftersom han aldrig skriver kommenterar (eller ens läser) så kommer han inte att vinna denna gången :)