Det där med att inte ha världens tur direkt

Efter sju timmar på Tosselilla. Med fullt ös.

Och efter middag hos mamma. Där Lilla S somnade på soffan.

Upptäcktes detta. Precis när jag och halvportionerna satt oss i bilen för att köra de 18 milen.

Reservdäck med verktyg letades upp i bagaget.

Sen ringde jag en livlina. Japp. Jag vet att det står i instruktionsboken.

Men nej. Jag litar minsann inte på mina kunskaper när det gäller just däckbyte iaf.

Så jag ringde in min systers man. Som kom och räddade mig.

Han är bäst.

Så efter ett tag var reservhjulet på. Och resan hem gick via systern där jag även fick det uppumpat till rätt däcktryck. Bra service på den verkstaden kan man säga.

Sen började resan hem.

18 mil. i 75 km/h. För jag lovade pappa att inte köra fortare.

Och man ska hålla vad man lovar.

Lilla S somnade direkt. 

Lilla O somnade efter 1.5 timme.

för att inte vara en total bromskloss i trafiken körde jag mindre vägar hem. 

Det var omväxlande. Och asatråkigt.

Så efter ett tag gav jag upp. Och körde upp på motorvägen iaf.

I 75 km/h. 

Tror eventuellt att många lärde sig nya svordomar under tiden det var en-filigt.

Och efter tre mil stod det en älg på vägen.

Precis vid skylten "viltstängsel upphör". Nähä?

Men jag körde inte över den. 

Mycket nöjd över det.

För att tre mil senare köra över en grävling.

Men det klarar tydligen ett reservdäck. 

Som tur är.

Tre mil hemifrån vaknade Lilla O. Med växtvärk.

När han gör det skriker han. Tills han fått alvedon. Och den börjat värka.

Jag hade ingen alvedon med. Så han skrek de sista tre milen.

Världen roligaste bilresa. 

Verkligen.

Sa jag att jag fick mens under tiden med? 

För det är ju jäkligt lättlöst liksom.

Ja man undrar hur det är möjligt.

Och om ett tag. Så kommer säkert jag med att skratta åt det.

Men inte riktigt än.