Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att spara på feelgood-tillfällen

Jag har tidigare berättat att jag går till en personlig coach.
Det är inte så att jag har varit där massor med gånger men igår var tredje besöket.
Och det är så otroligt intressant. Jag lär mig väldigt mycket om mig själv. 
Och jag måste dela med mig av en övning och hemläxa jag fick därifrån.
Övningen var: rita tre cirklar på ett papper. En är ditt verkliga jag (dvs hur du själv tycker att du är), en är ditt ideal jag (dvs så som du önskar att du vore) och det sista är ditt spegeljag (dvs så du tror att andra uppfattar dig.)
Detta var allt annat än lätt.
När jag var klar visade det sig att det fanns enbart positivt i mitt ideal jag. 
Vilket inte så oväntat. Klart man inte har ett negativt ideal.
Men i mitt verkliga jag. Och i mitt spegel jag.
Där fanns det inte mycket positivt. 
Det känns ju lite sådär.
Har jag dålig självbild? Dåligt självförtroende?
För att gå djupare på detta blev min hemläxa en utökning av min feelgood-mapp.
För er som inte vet så har jag en feelgood-mapp.
I min mail. 
Där sparar jag alla positiva kommentarer. Alla hejarrop. Alla komplimanger. Som jag får. Via mail.
Jag har haft denna mappen sen 2005. Det finns 135 mail i den.
De haglar alltså inte direkt in.
Men jag läser dem fortfarande ibland. Särskilt de dagarna jag tycker allt är skit.
Nu blev mitt uppdrag. Min hemläxa. Att utöka detta.
Inte att få fler positiva mail då.
Utan att skriva ner allt positivt. Alla komplimanger. Alla hejarrop.
Som sägs till mig. Skickas på sms. Meddelas i telefon. Skickas på vykort.
Eller på något sätt når fram till mig.
Allt ska jag skriva ner. I en anteckningsmapp. I min telefon.
För den verkar jag ändå alltid ha med mig.
Så idag var första dagen på denna mapp.
6 stycken anteckningar finns där från idag.
Allt från "snygg tröja du har" till "jag älskar dig mamma"
Eller dagens skönaste:
"Du är bäst pinglan"

Kan tyckas som en fjantig hemläxa.
 Men jag tror den kommer att göra mig gott.
Och vet du.
Jag tycker faktiskt du med ska prova.
Och om du inte har det.
Skaffa dig en feelgood-mapp i mailen.
Det borde alla människor ha!


Kommentarer

  1. Åh vilken fin idé den gillar jag skarpt. Blir inspirerad med, känner att även jag skulle må bra av att gå till en livscoach. Smart å satsa på sig själv ibland :) lycka till!

    SvaraRadera
  2. Låter som en bra mapp, det är alltid bra att tanka feelgood. Så bra att du har en personlig coach, stort lycka till med allt processarbete, se till att det landar bra, i något stabilt.

    Helgkramiar aka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …