Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att spara på feelgood-tillfällen

Jag har tidigare berättat att jag går till en personlig coach.
Det är inte så att jag har varit där massor med gånger men igår var tredje besöket.
Och det är så otroligt intressant. Jag lär mig väldigt mycket om mig själv. 
Och jag måste dela med mig av en övning och hemläxa jag fick därifrån.
Övningen var: rita tre cirklar på ett papper. En är ditt verkliga jag (dvs hur du själv tycker att du är), en är ditt ideal jag (dvs så som du önskar att du vore) och det sista är ditt spegeljag (dvs så du tror att andra uppfattar dig.)
Detta var allt annat än lätt.
När jag var klar visade det sig att det fanns enbart positivt i mitt ideal jag. 
Vilket inte så oväntat. Klart man inte har ett negativt ideal.
Men i mitt verkliga jag. Och i mitt spegel jag.
Där fanns det inte mycket positivt. 
Det känns ju lite sådär.
Har jag dålig självbild? Dåligt självförtroende?
För att gå djupare på detta blev min hemläxa en utökning av min feelgood-mapp.
För er som inte vet så har jag en feelgood-mapp.
I min mail. 
Där sparar jag alla positiva kommentarer. Alla hejarrop. Alla komplimanger. Som jag får. Via mail.
Jag har haft denna mappen sen 2005. Det finns 135 mail i den.
De haglar alltså inte direkt in.
Men jag läser dem fortfarande ibland. Särskilt de dagarna jag tycker allt är skit.
Nu blev mitt uppdrag. Min hemläxa. Att utöka detta.
Inte att få fler positiva mail då.
Utan att skriva ner allt positivt. Alla komplimanger. Alla hejarrop.
Som sägs till mig. Skickas på sms. Meddelas i telefon. Skickas på vykort.
Eller på något sätt når fram till mig.
Allt ska jag skriva ner. I en anteckningsmapp. I min telefon.
För den verkar jag ändå alltid ha med mig.
Så idag var första dagen på denna mapp.
6 stycken anteckningar finns där från idag.
Allt från "snygg tröja du har" till "jag älskar dig mamma"
Eller dagens skönaste:
"Du är bäst pinglan"

Kan tyckas som en fjantig hemläxa.
 Men jag tror den kommer att göra mig gott.
Och vet du.
Jag tycker faktiskt du med ska prova.
Och om du inte har det.
Skaffa dig en feelgood-mapp i mailen.
Det borde alla människor ha!


Kommentarer

  1. Åh vilken fin idé den gillar jag skarpt. Blir inspirerad med, känner att även jag skulle må bra av att gå till en livscoach. Smart å satsa på sig själv ibland :) lycka till!

    SvaraRadera
  2. Låter som en bra mapp, det är alltid bra att tanka feelgood. Så bra att du har en personlig coach, stort lycka till med allt processarbete, se till att det landar bra, i något stabilt.

    Helgkramiar aka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.