Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med Göteborgsvarvet


Då var göteborgsvarvet över för denna gången.
Jisses så skönt. Att det är över då alltså.
Jag känner mig inte supersugen på ett nytt varv nästa år.
Men man ska aldrig saga aldrig.
Det var varmt i år. Inte lika varmt som förra året. Iaf inte enligt termometern.
Jag tyckte det kändes värre däremot.
 







Jag är sjukt nöjd med min tid.
Det trodde jag banne mig inte att jag skulle klara., Och min man trodde defintivit inte det.
Han är så "supported" min man.

Så vad är slutsatserna sådär direkt efter:
-Det är inte så smart att glömma ta sin astmamedicin innan loppet.
-Det är inte heller så smart att springa i helt nya strumpor
-Det är inte heller så genomtänkt att inte sätta plaster på de skav man hade redan innan loppet. 21 km i värme gör nämligen inte saken bättre.
-Det är väldigt väldigt trevligt med en massa hejarrop, massa musik och tom några kända ansikten. Tack! Ni hjälpte mig verkligen!
-Alla ni som har varit gravida/genomlidigt en förlossning. Ni vet att hemorojder är en av de mer otrevliga delarna som kommer som ett brev på posten av det. Ni vet troligen också att det kommer tillbaka med jämna mellanrum sen. Tajma inte in det med ett göteborgsvarv. Det är jävligt obekvämt kan jag berätta.
-Ett barn höll upp en skylt någonstans på Hisingen tror jag. Där stod det "Njut". Bästa skylten på hela loppet. Jag njöt sju ganger. Sex av dem när jag blev nerspolade av vatten och en när jag äntligen fick stanna efter målgång.
-Bästa T-shirtarna jag sprang forbid var för reklam för något träningsställe med texten "träning är blod, svett och tårar. Inte instagram och kesella".
Sjukt kul.

Nu är det gjort.
Jag är väldigt glad. Och vet precis var varenda muskel i benen sitter.
Bilen är på väg hemåt och vi ska slå klackarna i taket på en 40 års fest!
Eller klackar och klackar.
Converse är nog det jag ska slå i taket. Men slå i taket.
Det ska jag banne mig!


Kommentarer

  1. Du är härlig du! Klararade du det under de premisserna så klarar du nog det nästa år också, en riktig superwoman! Kram Sanna

    SvaraRadera
  2. Sjukt bra jobbat! Glömde också ta min medicin innan, märkte det dock inte så mycket förrän jag spurtat in i mål. Då kändes det som jag hade luftvägar på ca 1 mm i diameter tills jag sprungit och hämtat väskan och kunde andas igen ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar