Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att bli räddad i nöden

Veckan innan jul hade vi matkasseleverans.
Det räddade nog den veckan.
Sparade in på många irritationsutbrott tack var det.
Och vilken vecka!
I vanliga fall brukar det finnas en klar favorit.
Denna veckan var alla rätter supergoda.
Tyckte alla i familjen.
Det är förvånande på alla sätt. 
Fiskgratängen thai style tyckte mannen var allra bäst.
Jag tänkte sätta pengar på att barnen skulle ranka:
Bolognese ala Sankta Lucia eller Prinskorv med matvete och oliver högst.
Men icke.
För oss andra tre vann: 
kotletter med dragonsås, bakad vitlök och klyftpotatis.
Detta är väldigt oväntat. Då kotletter egentligen är något jag verkligen inte äter.
Men detta köttet som veckans middag levererar är gudomligt!
Det bara smälte i munnen.
Närproducerat och uppenbarligen bra för alla!

Det bästa med just denna matkassen, förutom att det är närproducerat
är att de inte skickar med allt varje vecka. 
Det vill säga du slipper få högvis med ris, pasta osv över hela tiden.

Receptet bjuder vi på:

Kotletter, närproducerat
potatis, närproducerat
4 vitlöksklyftor
olivolja
smör
salt & peppar

Dragonsås:
1 burk creme fraiche
3-4 krm dragonkrydda
salt & peppar

Sätt ugnen på 225 grader.
Skala o klyfta potatisen. Lägg vitlök och potatis på en plåt med bakplåtspapper.
Ringla över olja och strö över salt och peppar.
In i mitten av ugnen i 25 minuter
Såsen:
Blanda creme fraîche och dragon, salt och peppar i en kastrull. 
Låt koka upp.
Salta och peppra köttet.
Stek i en stekpanna i smör, 2-3 min per sida.

Servera med en sallad på tomater, sallad och oliver.

Kommentarer

  1. Visst är det kanon! Här kör vi oxå matkasse. Superduper!! Många extra recept får man oxå med :-)
    Kram Lotta

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom