Namngivning och munspel

 

Äntligen har då Lilla S fått sitt namn.

Så nu får jag inte säga Pixen, och Lilla O får inte säga Hitten.

Vi kan säga att det redan har urartat. 

Huvudpersonen var i högform hela dagen. Ju mer uppmärksamhet desto bättre.

Sittande mitt på bordet. Där var det bäst. 

Undra vems gener den ungen har fått?

Även Lilla O var i högform. Och mycket nöjd över sin frisyr.

Och sina hängslen. 

Egentligen var alla halvportioner i högform.

Till systersonens stora "lycka". Det är han som är i mitten.

Agerandes lekledare. 

Han måste blivit tröttare än tröttast.

Men han blev barnens idol. Och det kan man ju leva ett tag på.

Vi körde den prestigelösa banan. 

Så. jäkla. skönt. 

Om du frågar mig.

Maten caterades. Hembakat bröd serverades till.

Efterrätten blev key west paj (serverad i långpanna...lagom snyggt)

kärleksmums. grädde. maränger. glass. chokladsås.

Enbart fantasin sätter gränser för hur man kunde få sin efterrätt serverad.

Så skönt att slippa fixa en massa och bara kunna prata lite strunt med alla.

Det är ju ändå rätt många. 35 personer kom.

För att fira Lilla S.

Och han fick världens finaste presenter. 

Lilla O fick också högvis med presenter.

Det är praktiskt att vara barn nr 1. Automagiskt får man dubbelt. 

För att det är synd om. Typ.

Och nu har han lärt sig det.

Lilla O fick bla ett munspel.

Det spelade han på hela morgonen. 

Iklädd tomteluva.

Vi kan säga att jag vet var han ärvt tondövheten från iaf.

Lilla O är mycket nöjd över presenten.

Föräldrarna funderar på att skicka tillbaka den.

Tillsammans med Lilla O.