Fortsätt till huvudinnehåll

Namngivning och munspel

 

Äntligen har då Lilla S fått sitt namn.
Så nu får jag inte säga Pixen, och Lilla O får inte säga Hitten.
Vi kan säga att det redan har urartat. 
Huvudpersonen var i högform hela dagen. Ju mer uppmärksamhet desto bättre.
Sittande mitt på bordet. Där var det bäst. 
Undra vems gener den ungen har fått?



Även Lilla O var i högform. Och mycket nöjd över sin frisyr.
Och sina hängslen. 

Egentligen var alla halvportioner i högform.
Till systersonens stora "lycka". Det är han som är i mitten.
Agerandes lekledare. 
Han måste blivit tröttare än tröttast.
Men han blev barnens idol. Och det kan man ju leva ett tag på.


Vi körde den prestigelösa banan. 
Så. jäkla. skönt. 
Om du frågar mig.
Maten caterades. Hembakat bröd serverades till.
Efterrätten blev key west paj (serverad i långpanna...lagom snyggt)
kärleksmums. grädde. maränger. glass. chokladsås.
Enbart fantasin sätter gränser för hur man kunde få sin efterrätt serverad.

Så skönt att slippa fixa en massa och bara kunna prata lite strunt med alla.
Det är ju ändå rätt många. 35 personer kom.
För att fira Lilla S.
Och han fick världens finaste presenter. 

Lilla O fick också högvis med presenter.
Det är praktiskt att vara barn nr 1. Automagiskt får man dubbelt. 
För att det är synd om. Typ.
Och nu har han lärt sig det.
Lilla O fick bla ett munspel.
Det spelade han på hela morgonen. 
Iklädd tomteluva.
Vi kan säga att jag vet var han ärvt tondövheten från iaf.

Lilla O är mycket nöjd över presenten.
Föräldrarna funderar på att skicka tillbaka den.
Tillsammans med Lilla O.


Kommentarer

  1. Tack för igår! Det var supergott, mysigt och trevligt :-)) Stor kram från Systern med familj <3

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…