Fortsätt till huvudinnehåll

Energiboostad


Äntligen är jag hemma och har sniffat lilla S i nacken, busat med lilla O och pussat på mannen.
Jag har lagrat in bilder på ett snötäckt landskap, på härliga åk nerför fantastiskt långa backar. Jag har lagrat känslan av att skratta tillsammans med underbara människor. Känslan av att äta alldeles för mycket mat och tro det eller ej, tröttna på att ens se vin.



Maten var något i en alldeles egen klass. Vi fick som minst tre rätter. Som minst. Fem rätter de andra kvällarna. Fem. Och alla lika stora att man hade kunnat klarat sig fint på bara en. På bilderna ser ni bilder från frukostbuffen. Bordet med den färska frukten. Bordet med osten. Sen fanns det fyra långbord till med femtielva sorters bröd (och croissanter som man utan några större problem kan äta alldeles för många av) Och det fanns champagne. Till frukost. Champagne till frukost.


Det var otroligt intensiva dagar där vi hann med massor av riktigt bra jobbgrejor. Och jag, som är mammaledig, kände mig riktigt peppad av att jobba just här. Med just dessa fantastiska människor!
Och ja bilden är från när vi var ute och drack drinkar och dansade umpabumpa och gagnamstyle till tidiga morgonen. 
Klok, det får man vara en annan dag. Tills dess ska man banne mig ha roligt.

Var jag varit? Jo här. Och här då så klart.


Sen vill jag bara säga tack. Tack för alla kommentarer jag fick på detta inlägget. Inte bara här utan framförallt alla som kom via sms. Ni gjorde mig glad långt ner i magen. Underbara ni.

Kommentarer

  1. Men shiiittt! Inte visste jag att du varit i Österrike! Coolt! Förstår att du saknat dina små och mannen, vet inte om jag hade klarat av att åka iväg så (inte än i vart fall). Stor kram Cattis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tufft att vara iväg från barnen, särskilt första gången. Men ack så nyttigt för alla :) Dock ska man ta det när man själv känner sig redo. Kan säga att det tog ett bra tag innan jag sov iväg från Ossian :) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en...

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen. Den var aningens bättre än själva drickandet av dem. Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där med den magiska hösten

Det må vara tråkigt att sommaren är över.  För det är den nog. Tom jag har börjat använda strumpor. Bedrövligt. Men hösten. Det är något speciellt med hösten. Något magiskt. Färgerna. Luften.  Det går liksom inte att låta bli att le. Går inte att låta bli att säga ååå vad vackert. För femhundraartonde gången.