Det där med att ha sprungit en bit

Jag har så trevliga vänner. Som kommer på så trevliga idéer.
Som att springa 60 km en lördag i Oktober.

Där vid starten. 

Där tyckte ingen av oss att det var någon vidare idé om jag ska vara ärlig. 

Men solen gick upp. Alla människor var trevliga. Glada. Pratiga. Inspirerande. Löpande.

Och det blev en fantastisk dag.

Vi tog oss från Älmeboda. Hela vägen till Nättraby.
Vi följde vägen där Krösnabanan en gång gått. 

Och kände historiens vindar. Och svetten rinna.

Men fram kom vi. Medalj fick vi.

Och Kaffe. Inte minst fick vi kaffe.

Fantastiskt vad kroppen klarar av.