Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med Kroppshets

Mia Skäringer har gjort en livstils-serie.
En serie om "Kroppshets"
Jag har sett den.
Jag har gråtit. Jag har funderat.
Jag har tänkt.
Den är så otroligt sann. Den visar hur rubbad världen är.
Hur rubbad vi låter den våra. Hur vi låter oss påverkas av den.

Serien handlar om synen vi har på våra kroppar. På att vi aldrig är nöjda.
Den tar upp problemen med retuscheringar, med mediaexponering, med reklam, med samhällets allmänna syn. Och framförallt. Problemet med sociala medier.
Hur tex ensamma människor blir ensammare av att scrolla sociala medier.
Det är en så oerhört tragisk värld vi skapar.
Istället för att vara snälla mot varandra. Vara snäll mot oss själva.
Den tar upp ätstöringar. Om denna fruktansvärda rubbade sjukdom.
Den som vrider till hjärnan så att det inte fungerar som det ska. 
Den som skövlar liv. Som förstör liv. Som rubbar världar.
Som tar många år att hämta sig från. Om man ens kan hämta sig helt.
Var snäll mot dig själv. Du är vacker. Inifrån och ut. Utifrån och in.
Och se serien. Den får dig att känna.
 Jag lovar.
Den finns här på SVT-play.

Sen. Gör skillnad.
Ingen kan göra allt. Men alla kan banne mig göra något. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.