Häromdagen träffade jag en vän från förr. Från tiden på högskolan.
Det som kan tyckas vara en tre fyra år sedan.
Men visar sig vara betydligt längre sen. Som en mindre evighet.
Det var bra tider det. Med många härliga människor.
Mycket som formade mig till den människan jag är idag.
Bland alla människorna som passerade mig då finns ganska många kvar än idag.
Inte i daglig kommunikation.
Men ändå. Det är som att börja där man slutade sist.
Det är som om tiden stått stilla. Och samtidigt inte.
Jag fick äran att hänga med en av dessa människor.
Äta thaimat. Dricka vin. Prata. Prata. Prata.
Och bli bjuden på en efterrätt från himmelen.
Det kan vara det godaste jag ätit.
Och jag kan ha ätit en väldigt stor del av den...
Och jag kan ha ätit en väldigt stor del av den...
Kommentarer
Skicka en kommentar