Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha en femåring med gips

För någon vecka sedan bröt Lilla S armen. Eller ja han har fått en "grön kvist"-fraktur. Ni vet när man tar en lång mjuk pinne och böjer väldigt mycket. Den går inte av men blir väldigt böjd. Tydligen kan man göra så med små barns skelett. Ja alltså vi gjorde ju inte det med hans arm så klart.
Han fixade det här alldeles själv. Genom att "hoppa från ett litet hus". På dagis. Jahapp. Det är ju ändå den naturliga saken att göra. Om man heter Madicken. Och har ett paraply i handen. Sixten hade inte ens ett paraply. Vilket kanske iofs var en himla tur...
För att vara riktigt säker på att skaffa sig ett gips gjorde han sen ytterligare en vurpa inne på dagis en timme senare. Sen var det fix och färdigt.

På sjukhuset skulle det röntgas. Vilket han inte ville. Men den pedagogiska mamman hade tagit med sig lite mut-ivation from Marabou. Och vips fanns det finfina bilder.
Efter kom en stressad läkare. Med håret spretandes på alla håll. Famnen full av papper och glasögonen på snedden. Stressat pep han till
-"Vi ska verkligen snart ta in honom. Har han väldigt ont i nacken?"
-"Eh nej..Det tror jag faktiskt inte att han har..."
-"Inte? Han har väl inte fått några tabletter nu??"
-"Eh. nej.. Han har inte ont i nacken ändå. Men mest för att det är armen som är bruten"
-"Armen? Ojdå..."
Läkaren krafsar frenetiskt bland sina papper och går vidare till tanten bredvid i väntrummet.
-"Ta tar vi dig istället. Hur är det med armbågen?"
-"Armbågen mår bra. Jag har brutit handen. Och killen med nacksmärtor har ni redan tagit in"

Jag tror att läkaren antingen gick hem eller drack den starkaste koppen kaffe man kan uppbringa på ett sjukhus. Det var ju ändå måndag. Och troligen inte hans bästa dag på jobbet. Hoppas jag.
Jag hoppas också att de hade koll på killen med nacken så han inte kom därifrån med gipsat ben eller så.
Lilla S kom iallafall ut med ett gips. På rätt hand. Och en nalle i den andra. För när sköterskan sa att Lilla S var för stor för nallar började underläppen vibrera. Så nalle fick det bli.
Han förkunnade också att han inte tänkte visa det för någon. Och inte gå på dagis förrän det var borttaget. Den pedagogiska mamman sa att det blev inget med det. Dagis it is. Och underläppen började vibrera igen.


Nu har veckorna passerat. Och gipset klippts bort. Så nu drar vi till fjällen och ser vem som kommer hem med gips denna gången.
Spänning i vardagen!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.