Framför ögonen på en Tess

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna....

Äntligen. Äntligen är det halsonda borta. Jag firade med att träna tre dagar i rad.  Den där träningsformen måste upp till tävlingsform. Man kan tycka att det är flera månader kvar. Vilket det är. Men jag vet också att flera månader har en tendens att gå väääldigt fort. Idag var det dock vilodag. För det måste man med ha. Och att spela hockey med fyra halvportioner räknas inte.  Förutom att jag insåg att jag inte kan gå ner i spagat.  Om jag nu trodde det.  Halvportionerna tyckte jag skulle öva på det. För tydligen skulle jag bli en bättre hockeymålvakt då. Jag känner nog att jag kanske hoppar över det.  Nu. Söndagkväll. Efter innebandyträningar. Efter bowling. Efter nattning av barn som gick raketsnabbt.  Så nu. Packa inför måndag. Och vardag. Ny vecka. Tiden går fort.

Jag har ont i halsen. Det kan ju omöjligt vara rättvist. 

2016 var året som inte riktigt förekom här på bloggen. För bloggen somnade plötsligt in i februari. För att sedan smygvakna i december. Båda helt utan förvarning. Och utan att jag egentligen har någon förklaring. Mer än att det var mycket. Tokigt mycket. Och det var kaos. Mer kaos än vanligt. Mer kaos än vad det är nu.  Som tur är. Nåväl. Målen jag hade för 2016 var mer en lista. -Rörelseträning. Jag skulle börja med mer rörelseträning. mer stretch. Mer balansträning. Hahaha.  Jag kan bocka av att jag gjort mer av det.  Men det är mer för att jag gjorde löjligt lite tidigare. Tror inte jag får godkänt. Det var helt enkelt förbannat tråkigt.  -Springa en halvmara och en mara. Förutsättningslöst. Men det gjorde jag. Och det gick förbannat bra om jag får säga det själv. Jag sprang Helsingborg maraton och kapade min maratontid med 14 minuter. Jag sprang Köpenhamns halvmaraton och kapade min halvmaratontid med 7 minuter. Det f...

Vi har åkt skidor igen. I Björnrike. Igen. Med samma gäng. Men aningens varmare än förra årets minus 20. Båda halvportionerna har gått i skidskola. Och lärt sig hur mycket som helst. Lilla S är den som åker mest kontrollerat. Och därmed förvånar alla. Han gör stoooora svängar och bromsar snyggt. Storebror kör mer störtlopp med hockeystopp i liggande variant. Men de hade roligt. Det var det viktigaste. Vi vill att de ska fortsätta tycka skidor är roligt.  Därför får de åka precis hur mycket eller lite de vill och pausa när de vill. I år var vädret bättre och det blev mycket mycket åka. Nyår firades också i snön. Enda kvällen utan underställ. Fintrasorna åkte på och det lagades tre rätters. Som sig bör satte vi även i oss lite ostar. Och spelade plump för att överhuvudtaget hålla oss vakna till 12. Ni hör ju vilket ös! Rena rave-partyt :) Men vi såg fyrverkerierna från hotellet.  Storslagna och vackra. Jag gillar fyrverkerier när andra sk...