Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha hängt i Kina

Från Seoul gick resan vidare till Kina.
Det allra första Kina bjöd på var en soppa "for female beauty"
Ja det vill man ju ha. Så jag åt!
Smakar ungefär som den ser ut.
Konserverad frukt i sockerlag.
Också ett sätt att inleda en lunch.
Men den fortsatte med mer mat. Och mer mat. Och mer mat. 
I Kina äter man. Mycket. Då menar jag sjukt mycket.
Och ofta väldigt väldigt märkliga saker.
Som man är glad att man inte vet vad det är förrän efteråt.
Men jag klarade mig från delikatessen ruttna ägg tex. 

 Jag var i Shenzhen. En gigantisk stad.
Som för 35 år sedan var en liten fiskeby. 
Nu bor det över 10 miljoner i staden. Så ni kan bara tänka er hur snabbt de bygger.
Infrastrukturen är fantastisk. Man har ju världens möjligheter när man bygger på så kort tid.
Bilden till vänster visar deras högsta byggnad som håller på att byggas.
Känns meningsfullt att köpa en lägenhet i penthouse..utsikten är lite begränsad.

 Kina bjöd som sagt på mycket spännande mat.
Säkert hund och sånt där. 
Men jag äter ju inte kött. Vilket är lurigt i Kina.
För där kastar man in kött lite överallt minsann.
Men som synes serveras även lite fisk. 
Ibland snyggt upplagd. sådär så att det ser ut som att man lagt in lite dynamit i den.
Och tänt på.
Snyggt. Men väldigt gott.

 I Kina går man all in. Speciellt nu. I väntan på det kinesiska nyåret som är i början av februari.
Då har man köpt in alla neon som fanns över i världen. Och skaffar stan en elräkning lika stor som Sveriges BNP.
All ljus kompletterades med ett vatten och lasershow. 
Som brändes av en gång i halvtimmen.
Och ja.
Det var imponerande. Och fint.
Faktiskt.
Även om det är all in.

Sista kvällen bjöds det på "hot pot"
Påminner mycket om vår fondue hemma.
Men lättare. Godare. Fräschare.
Helt fantastiskt.
Och åter igen fick jag en soppa att koka maten i. "for female beauty".
Tydligen någon man serverade efter att kvinnor fått barn så att de skulle renovera upp sig lite snabbt.
Tack tack,
Min kollega fick en "for older men".
Mycket mycket roligt. Om ni frågar mig.

Att dricka serveras alltid te. I alla färger och former.
Denna kvällen även "yellow wine"
som dracks i shotglas. 
Smakade som en blandning av whiskey och akvavit.
Som tur är bara 15% starkt.
Och nej. Inte speciellt gott.
 Men det är det där med seden dit man kommer igen.


Men Kina är vackert. 
Och det finns massor att se.
Massa jag fortfarande vill se.

Från Shenzhen åktes det tåg.
Till HongKong.
Det kändes som en annan planet. Även med låg 30 minuter bort.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar