Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att livet ibland tar över

Vad hände?
Varför har det varit radiotystnad?
Ja du. Vi kan säga att livet kom emellan.
Ett jobberbjudande som jag vände och vred på. Som egentligen var för bra för att tacka nej till.
Det kom emellan.
Ett jobberbjudande som jag till slut bestämde mig för att tacka nej till iaf.
För att jag liksom fått ett nytt jobb precis. 
Som jag tror blir väldigt bra. 
Och det nya jobbet kom också emellan. För det blev lite dubbelt under en tid.
Lite väl mycket jobb kanske. 
Det kom trötthet emellan.
Jag som aldrig är trött. Har varit otroligt trött.
Det kom oinspiration emellan.
Jag som nästan alltid känner mig inspirerad. Som känner mig kreativ. Som känner att jag älskar att göra saker. Jag kände ingenting.
Det kom en självförtroende svacka emellan.
En starka känsla av att vara totalt värdelös och oduglig. 
Den kom emellan. Som en objuden gäst. Och dröjde sig kvar.

Jag försöker vända tillbaka. 
Och komma tillbaka.
Och strukturera upp trådarna.
Att få någon ordning på det här.
Så ha tålamod. 
Det är bara livet som kom emellan. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.