Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att försöka göra något

Jag tänkte skriva ett inlägg om kickoffen jag varit på.
Men hur ska jag kunna göra det?
När människor som försöker rädda sig själva från ett liv i krig går rakt ini döden.
Media har varit fylld av bilder på den lilla flyktingpojken som drunknat.
Den som inte berörs av det finns nog inte.
Jag har gråtit. Och gråtit. Och gråtit lite till.
Jag kan inte rädda alla. 
Jag kan nog inte rädda någon.
Men jag kan göra något.
För 255 kr blir det ett nödpaket 
Med vatten. Med mat. Med handduk. Med torra kläder. Med en filt.
Saker som jag tar för självklart. 
Efter att ha sett bilden på den lilla pojken är nu två nödpaket på väg.
För jag har två barn. Två barn som har det fantastiskt bra.
Och det minsta jag kan göra är att hjälpa två till.
Ingen kan göra allt.
Men alla kan göra något.
Du med.
Hjälpa kan du göra här eller här
Ingen. Ingen sätter sina barn i en överfull flyktingbåt ut på havet med människor som de inte känner alls. Om det inte är den enda vägen som finns. Den enda tänkbara möjligheten.
Världen är banne mig grym.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis).  Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet) Som tur var ändrade O sig och ville gå.  Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?) Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis... När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt. 950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn.  Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden

Dags att satsa!

Vilken dag tror ni leveransen blir? Som bakgrundsfakta kan vi ge att mvc satt 3 september som bf, att viktuppskattningen den 21 juli gav 2780 g (redan...), att jag gått upp 9.5 kg hittills..osv. Vilket datum tror du på? en flaska skumpa utlovas till den som gissar närmst! Sent from my wireless BlackBerry handheld