Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att äntligen ha en bra restaurang i stan



I lilla staden har det äntligen öppnat en bra restaurang. Landbron.
Eller ja det var ett tag sedan den öppnade här men i tisdags var vi där med jobbet.
Bara lokalen är fantastisk
Med ett tak där man kan se himmeln. 
Från mysiga soffor.
Där det serveras bubbel. 

 I de finaste glasen.
Som jag helst ville ta med mig hem i väskan. Men behärskade mig och lät bli.
Kan anses som väldigt klokt



Gillade verkligen idén att de hade en soffhörna där man kunde hänga innan middagen.
Och äta massor med charkuterier från Skåne och ostar från lite varstans. 
Och lite nötter.
Man kunde bli mätt och glad bara på det.
Men vi fortsatte. För att vara på den säkra sidan liksom.
Med halstad pilgrimsmussla till förrätt.

Och de största musslorna jag någonsin sett. Tillsammans med aioli.
Och fantastisk bröd. Och gott vitt vin.

När efterrätten kom in var jag egentligen knökmätt.
Men tydligen kunde jag ändå dricka en kaffe latte. 
Och äta en creme brûlée-kräm med färska bär.
Jodå det gick tydligen finfint det.
Sen var jag mätt i två dagar. 

Kommentarer

  1. UNDERBARA foton :) hoppas ni har badväder som vi äntligen fått.

    Idag har jag lyxiga glampingtips på bloggen :)

    Ha en fin sommardag

    LOVE Maria at inredningsvis - inredning it's, Swedish for decor :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …