Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att sprungit backe upp och backe ner

Då var det dags igen. För ett skåne besök.
Ni får tycka det är hur tjatigt ni vill liksom.
Denna gången stod Eko-trail på agendan. I naturreservatet vid Christinehofs slott.
Så fantastiskt vacker. I otroligt härligt vårväder.
Och som vi kämpade. Allihop. 
Jag hade gott sällskap. Av fem fantastiska kollegor och en extra vass hangaround.
Och i mål kom vi. Till slut. Efter backe upp och backe ner.
Efter fantastiska vyer. Efter mattor av vitsippor.
Efter många glada hejarrop. 
Efter ett otroligt slit.
Fick vi en annorlunda. Och väldigt fin medalj. I trä.
Mycket genomtänkt eko-tänk. Rakt igenom.
Där med kan jag lägga mitt första traillopp bakom mig.
Ett slitigt lopp.
Men bäst av allt. Efter alltihop.
Då fick vi bubbel. Jacuzzibad. Fantastisk god mat. 
Och trevlig sällskap. 
Underbart
Som vanligt. Så hängde jag lite längs stranden.
Precis när solen gått ner. 
och imorse när den gått upp. 
Jag har sagt det så många gånger.
Och jag säger det igen. 
Vilket ställe. 
Det är jordens vackraste plats. Det där österlen.
Och vilken helg. 
Jag lagrar all den där energin i mitt hjärta.
Och tackar för att jag har så fantastiska människor i mitt liv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …