Det där med att sprungit backe upp och backe ner

Då var det dags igen. För ett skåne besök.

Ni får tycka det är hur tjatigt ni vill liksom.

Denna gången stod Eko-trail på agendan. I naturreservatet vid Christinehofs slott.

Så fantastiskt vacker. I otroligt härligt vårväder.

Och som vi kämpade. Allihop. 

Jag hade gott sällskap. Av fem fantastiska kollegor och en extra vass hangaround.

Och i mål kom vi. Till slut. Efter backe upp och backe ner.

Efter fantastiska vyer. Efter mattor av vitsippor.

Efter många glada hejarrop. 

Efter ett otroligt slit.

Fick vi en annorlunda. Och väldigt fin medalj. I trä.

Mycket genomtänkt eko-tänk. Rakt igenom.

Där med kan jag lägga mitt första traillopp bakom mig.

Ett slitigt lopp.

Men bäst av allt. Efter alltihop.

Då fick vi bubbel. Jacuzzibad. Fantastisk god mat. 

Och trevlig sällskap. 

Underbart

Som vanligt. Så hängde jag lite längs stranden.

Precis när solen gått ner. 

och imorse när den gått upp. 

Jag har sagt det så många gånger.

Och jag säger det igen. 

Vilket ställe. 

Det är jordens vackraste plats. Det där österlen.

Och vilken helg. 

Jag lagrar all den där energin i mitt hjärta.

Och tackar för att jag har så fantastiska människor i mitt liv.