Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att sprungit backe upp och backe ner

Då var det dags igen. För ett skåne besök.
Ni får tycka det är hur tjatigt ni vill liksom.
Denna gången stod Eko-trail på agendan. I naturreservatet vid Christinehofs slott.
Så fantastiskt vacker. I otroligt härligt vårväder.
Och som vi kämpade. Allihop. 
Jag hade gott sällskap. Av fem fantastiska kollegor och en extra vass hangaround.
Och i mål kom vi. Till slut. Efter backe upp och backe ner.
Efter fantastiska vyer. Efter mattor av vitsippor.
Efter många glada hejarrop. 
Efter ett otroligt slit.
Fick vi en annorlunda. Och väldigt fin medalj. I trä.
Mycket genomtänkt eko-tänk. Rakt igenom.
Där med kan jag lägga mitt första traillopp bakom mig.
Ett slitigt lopp.
Men bäst av allt. Efter alltihop.
Då fick vi bubbel. Jacuzzibad. Fantastisk god mat. 
Och trevlig sällskap. 
Underbart
Som vanligt. Så hängde jag lite längs stranden.
Precis när solen gått ner. 
och imorse när den gått upp. 
Jag har sagt det så många gånger.
Och jag säger det igen. 
Vilket ställe. 
Det är jordens vackraste plats. Det där österlen.
Och vilken helg. 
Jag lagrar all den där energin i mitt hjärta.
Och tackar för att jag har så fantastiska människor i mitt liv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.