Framför ögonen på en Tess

Man måste ju älska utvecklingen när man kan Skype:a med dessa charmtrollen utan problem trots att det skiljer en hel atlant och få höra om sandlådebygge och "smaka" gräddbullar!

Jag har tidigare berättat att jag går till en personlig coach. Det är inte så att jag har varit där massor med gånger men igår var tredje besöket. Och det är så otroligt intressant. Jag lär mig väldigt mycket om mig själv.  Och jag måste dela med mig av en övning och hemläxa jag fick därifrån. Övningen var: rita tre cirklar på ett papper. En är ditt verkliga jag (dvs hur du själv tycker att du är), en är ditt ideal jag (dvs så som du önskar att du vore) och det sista är ditt spegeljag (dvs så du tror att andra uppfattar dig.) Detta var allt annat än lätt. När jag var klar visade det sig att det fanns enbart positivt i mitt ideal jag.  Vilket inte så oväntat. Klart man inte har ett negativt ideal. Men i mitt verkliga jag. Och i mitt spegel jag. Där fanns det inte mycket positivt.  Det känns ju lite sådär. Har jag dålig självbild? Dåligt självförtroende? För att gå djupare på detta blev min hemläxa en utökning av min feelgood-mapp. För er som inte vet så ...

Det är måndag. Då lipar jag till Sofias änglar. Och äter glass. Så var det med det.

Äntligen. Äntligen har vi sett snögubben Olof. Eller vi har sett massvis med Olof:ar. Det var nämligen Frost on Ice som Konståkningsföreningen i staun satte upp. Medlemmar mellan 4 och 70 år åkte. Imponerande är ordet. Det var fantastiskt bra! Det märktes att det var mycket jobb, slit och träning bakom föreställningen. Och alla i familjen var nöjda. Dessutom sålde de fika.  Just saying. Vilken helg. Vi beställer fler såna. Det blir bra. Tack.

Då var det dags igen. För ett skåne besök. Ni får tycka det är hur tjatigt ni vill liksom. Denna gången stod Eko-trail på agendan. I naturreservatet vid Christinehofs slott. Så fantastiskt vacker. I otroligt härligt vårväder. Och som vi kämpade. Allihop.  Jag hade gott sällskap. Av fem fantastiska kollegor och en extra vass hangaround. Och i mål kom vi. Till slut. Efter backe upp och backe ner. Efter fantastiska vyer. Efter mattor av vitsippor. Efter många glada hejarrop.  Efter ett otroligt slit. Fick vi en annorlunda. Och väldigt fin medalj. I trä. Mycket genomtänkt eko-tänk. Rakt igenom. Där med kan jag lägga mitt första traillopp bakom mig. Ett slitigt lopp. Men bäst av allt. Efter alltihop. Då fick vi bubbel. Jacuzzibad. Fantastisk god mat.  Och trevlig sällskap.  Underbart Som vanligt. Så hängde jag lite längs stranden. Precis när solen gått ner.  och imorse när den gått upp.  Jag har sagt det så mång...

Idag har fyra vänner fått nya jobb. FYRA! Jag känner så många fantastiskt bra människor. Som vågar så mycket. Och tar för sig så mycket. Jag älskar inspirerande människor. Men fyra. På en dag. Det måste ändå vara någon form av rekord.

Underfeber. Heter det verkligen så? Nåja. Det är lite kallt tydligen. Inuti mig. Som en kär vän beskrev det. "du har blivit träffad av ismagi. Endast en äkta kärlekshandling kan rädda dig" Tro mig. Jag vet. För vi läser "Frost". Varje kväll. För Lilla S. Och snögubben Olof. För er som inte är småbarnsföräldrar så är det därifrån uttalandet kommer. Får väl se om det kommer någon äkta kärlekshandling så jag blir varmare. Tills dess surfar jag ritningar på förvarningsboxar och planerar köksmakeover. Jodå. Det blir bra det här.

jag har börjat hos en personlig coach. Kan tyckas märkligt kanske. Men jag tror det är väldigt smart. Väldigt väldigt. Jag får övningar jag måste göra. Saker jag måste tänka på. Mål jag måste sätta för mig själv. Det är utvecklande. Det är tufft. Det är definitivt utmanande och utanför min box. Så nu. Nu har jag köpt en väckarklocka. Jag ska berätta varför.  Sen.

Idag sprang jag en mil. På en slinga jag ofta sprang tidigare. Jag hatade varenda meter. Varför? Ja du. Det kan ha varit för att jag faktiskt inte sprungit något vettigt på länge. Att jag inte tränat några intervaller eller fartlekar. Att jag hade sega ben. Att jag sprang ensam. Att jag har fem extra kilo att bära på just nu. Att jag fick sjukt ont i benhinnan i vänster benet efter 5 km. Eller kanske sådär enkelt som att jag helt enkelt inte tränat tillräckligt. Skittråkigt var det iaf. Nu blir det löpvila till lördag då det ska springas lopp. Därmed är baddräkt nedpackat inför morgondagens jobbresa. Ja vi får väl se om det blir så.

Ikväll skulle jag skriva veckans krönika. Så jag har cyklat med Lilla S. Lämnat av present. Lekt på lekpark. Nattat två barn.  Rensat hallgarderoben.  Strukturerat om hallgarderoben. Jobbat en sväng. Gjort avslappningsövningar. Strykt ett berg tvätt. Målat naglarna. Tre varv. Med nagelstärkare. Jobbat en sväng till. Skrivit meningslöst blogginlägg. Uppenbarligen. Det går bra nu... Jag tror inspirationen har gått och gömt sig.

Påsken innebär som alltid konstrunda. På det älskade Österlen.  Denna gången i dagarna två. Så vi hann med alltid vi ville. Eller nästan allt.  För jag tror jag kan gå på konstrunda många dagar. Det finns ju ganska mycket skåne kvar efter Österlen.  Och alla verkar ha konstrunda numera.  Något att tänka på till nästan år tror jag. Mycket fint har spanats in. Och några investeringar har gjorts. En tavla. Lite keramik. Lite smålull. En present till en kär vän. Ett par silverörhänge. Som jag är sjukt nöjd med. Förutom att det fikades. Och åts en hel del under dagarna bjöds vi på en överdådig påskbuffe hos systra mi. Vi kan säga att de hade gått all in. Och att jag fortfarande är mätt. Helt sjukt.. Jag var bara tvungen. Detta är mina systersöner.  I matchande skjortor. Så sött så jag dör. Trots att de är vuxna. Med råge.  Utöver konstrunda. Blev det lekland. Museum. Galleria. Och fullt ös.  Med de där halvp...

På morgonen lyssnar jag på Mix Megapol på väg till jobbet. Annars är det liksom inte morgonen. och varje morgon får jag skratta lite.  Det är en bra start tänker jag. Och idag hörde jag faktiskt tom en bra reklam. För en dejtingsida av alla saker. "Det du inte gillar med dig själv älskar någon annan" Tänk på det.