Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att välja att inspireras

Jag vet. Uppdateringarna har inte haglat den senaste tiden.
Varför? 
Ja. Livet kom väl emellan. 
Och inspirationen har liksom saknats.
Inspirationen till det mesta om jag ska vara ärlig.
Men. Det tänker jag inte vänta på att någon annan ska vända.
Det får jag göra själv. Så kanske det blir en positiv spiral av det.
Ibland måste man välja själv om man vill bli inspirerad.
På tal om inspiration. 
I torsdags hade vi heldag med avdelningen jag tillhör på jobbet.
Mycket information. Mycket inspiration.
Mycket fika. Och väldigt mycket mat.
Särskilt på kvällen.
Uppdraget var nämligen att laga vår egen trerätters middag.
20 personer skulle laga fördrinkstilltugg, förrätt, huvudrätt, efterrätt.
20 personer som i vanliga fall sitter vid skrivbord. Inte rör i grytor.
Så om ni undrar varför kocken ser lite ansträngd ut. Så är han nog det.
Stackarn. Hela hans kök var kaos.
Förrätten lagades i en gigantisk wokpanna. Räksoppa. Från grunden.
Det visade sig vara en massa konjak och ett par flaskor vin i den.
Tur man inte körde hem den kvällen :)
Men god var den! 
Till är det "snygga" oststänger. De blir nog snygga. När man gjort några hundra.
Men dessa var iaf goda. Och hellre det.
Jag valde så klart fisk till huvudrätt. Eftersom jag inte är så köttig av mig.
Jag fick fisk till ett helt kompani som ni ser. 
Västerbottenostgratinerad lax med vitvinsås och rotfruktskompott.
Köttätarna fick bankad fläskfile fylld med västerbottenost (den hette något mycket finare i kockvärlden)
Men det var mycket mat. Och god mat.
Efterrättsgruppen drog vinstlotten.
De fick elda.
Och brandlarmet gick inte. 
Men vi hade kollat var brandsläckaren var.
Creme brûlée. 
Världens godaste efterrätt.
Jag åt. Alldeles för många.
Var tvungen att dricka två koppar ganska äckligt kaffe efteråt för att få ner det i magen ens.
Moget. 
Men gott!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...

Byta ut och fräscha upp

Jag rensar i min garderob.  För att slippa se de där snygga sakerna. Som ändå inte passar. Och bara gör mig irriterad när jag ser dem. Ovan tex. Supersnygga mörkbruna skor i skinn från GANT. Aldrig använda.  För jag har dragit någon led i foten som gör att jag inte kan ha dem.  Trots de var så sköna. Stilrena. Snygga. Jag har sorterat ut klänningar som inte passar. Byxor. Blusar. Osv osv. Lite försöker jag sälja. Balklänningar. Skorna ovan. Något ni behöver? Vad jag ska ha i min garderob istället? Jo jag ska till Barcelona nästa vecka. Så jag tänker. Att det nog löser sig. Några tips på Barcelona?  Restauranger. Shoppingställen. Most-do:s. Rester med några tjejkompisar.  Ska bli underbart. Men det behöver jag nog inte säga.

Känna sig hemma

Igår skickade jag en länk till min man.  På ett fritidshus på Österlen som jag nog inte kan leva utan.  Jag tror han kommer att ignorera det mailet. Eller hävda att man visst kan leva det huset. Däremot inte utan ett hus i Norrland. Som vi tydligen bara måste ha. Trots att det knappt används.  Min man samlar på hus.  Bara inte såna hus som jag vill ha. Men tänk, långa sandstränder, underbar småstad och människor med ljuvlig dialekt. Tror jag skulle känna mig hemma.  Och drömma, det bör man göra! bilderna är lånade från www.ystad.se