Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att utmana sig själv


Mina skridskor är inte direkt utslitna.
För att vara mer specifik är de använda en gång. Och jag fick dem i julklapp för cirkus 10 år sen.
Men igår. Då var det dags igen.
Eftersom Lilla O å det bestämdaste har hävdar att han ska bli hockeyproffs.
Så tänkte vi att det kanske är bra om han iaf provat att åka skridskor innan.
Och ska jag vara ärlig så trodde jag han skulle tröttna direkt. 
Inte kunna stå på dem. Lite agera som bambi.
Som hans mamma eventuellt gör.
Jag hade fel.
Ungen hade inga större problem med att åka själv.
Visst trillade han. Men han reste sig upp själv direkt.



Så häftigt!
Själv var jag på ungefär samma nivå.
Så nu måste jag ligga i hårdträning för att hänga med.
Men heja Lilla O!








Kommentarer

  1. Åh vad kul! Hade det inte varit för bebisbulan hade jag satt igång med E denna vinter. Men så växte jag ju själv upp typ i en ishall med paljetter, taggar å piruetter med. Hoppas på en mild förlossning så vi kan hinna med en skridskodebut för E innan säsongen är över :)

    SvaraRadera
  2. Ser dessutom ut som ni kört utomhus, extra kul! Och heja O som var så duktig :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.