Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha haft en vanlig dag på jobbet

Kanske inte riktigt en vanlig dag. 
Men I wish!
Alltså igår. Det är nog svårt att toppa en sån dag.
Det var torsdag. Som bekant.
Den inleddes med ett långt yogapass. 
Som vanligt. På torsdagar.
Fortsatte med jobb. Inget nytt där.
Finlunch på Nya skafferiet i staun.
Där de har jordens godaste pajer. Tillsammans med himmelska grönsaker.
Det är inte nyttigt. Och man äter ALLTID för mycket. 
Det är liksom omöjligt att inte göra det.
Tillbaka till jobbet är det möten.
Bra möten.
Men bra nyheter.
Och. Semmelwrap.
Nej. Det var ingen bra ide.
Men jo. Jag åt. Hela. 
Lite onödigt kan man tycka.

Hemma hängde dessa på dörren.
Blommor! Till mig!
Jag. Jag har banne mig helt fantastiska vänner.
Finaste Linda. Jag är så tacksam att ha funnit en så fin människa.
Strax därefter var det dags.
För invasion.
17 stycken var vi. Från mitt jobb.
Som lagade mat.
I mitt kök.

Tillsammans med sangria åt vi fantastiska tapas.
Oh my så gott det var.
Så vi åt för mycket. Så klart.
Men vi kompenserade det.
Med att spela rundpingis. Sjuttioåttatusen gånger.
I mitt sovrum.
På det svinhala golvet.
Hysteriskt. Det är ordet du letar efter.
Hysteriskt roligt.
Vi fortsatte med innebandy i källaren. 
Med källarregler. Dvs inga regler.
Och danstävling.
Och sångtävling.
Och jag som inte alls kan sjunga. Som aldrig gör det offentligt.
 Som inte hade druckit så mycket sangria.
Tänka äsch.
Man lever bara en gång. 
Och sjöng.
Jag ber om ursäkt för all skada alla kan tänkas tagit av just det.
Och kanske av mitt dansande med :)

Vi tävlade i en fantastisk quiz. Där alla frågor handlade om OS i Stockholm 1912.
Där vi fick underbar bakgrundsinformation om de mest bisarra saker.
Som pricken över i:et åt vi Roy Fares chokladcheesecake.
Jisses. Vad gott.
Och vad jag skrattade. 
Och vad jag älskar att ha alla dessa människor i mitt liv.

Resten av helgen ska jag inte äta så mycket tror jag.
Också ska jag åka till simhallen med Lilla O. Och förklara att man inte nödvändigtvis drunknar när man hoppar i den stora bassängen.
Eventuellt får ni veta mer om det sen.
Om vi lyckas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...

Byta ut och fräscha upp

Jag rensar i min garderob.  För att slippa se de där snygga sakerna. Som ändå inte passar. Och bara gör mig irriterad när jag ser dem. Ovan tex. Supersnygga mörkbruna skor i skinn från GANT. Aldrig använda.  För jag har dragit någon led i foten som gör att jag inte kan ha dem.  Trots de var så sköna. Stilrena. Snygga. Jag har sorterat ut klänningar som inte passar. Byxor. Blusar. Osv osv. Lite försöker jag sälja. Balklänningar. Skorna ovan. Något ni behöver? Vad jag ska ha i min garderob istället? Jo jag ska till Barcelona nästa vecka. Så jag tänker. Att det nog löser sig. Några tips på Barcelona?  Restauranger. Shoppingställen. Most-do:s. Rester med några tjejkompisar.  Ska bli underbart. Men det behöver jag nog inte säga.

Känna sig hemma

Igår skickade jag en länk till min man.  På ett fritidshus på Österlen som jag nog inte kan leva utan.  Jag tror han kommer att ignorera det mailet. Eller hävda att man visst kan leva det huset. Däremot inte utan ett hus i Norrland. Som vi tydligen bara måste ha. Trots att det knappt används.  Min man samlar på hus.  Bara inte såna hus som jag vill ha. Men tänk, långa sandstränder, underbar småstad och människor med ljuvlig dialekt. Tror jag skulle känna mig hemma.  Och drömma, det bör man göra! bilderna är lånade från www.ystad.se