Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha haft en vanlig dag på jobbet

Kanske inte riktigt en vanlig dag. 
Men I wish!
Alltså igår. Det är nog svårt att toppa en sån dag.
Det var torsdag. Som bekant.
Den inleddes med ett långt yogapass. 
Som vanligt. På torsdagar.
Fortsatte med jobb. Inget nytt där.
Finlunch på Nya skafferiet i staun.
Där de har jordens godaste pajer. Tillsammans med himmelska grönsaker.
Det är inte nyttigt. Och man äter ALLTID för mycket. 
Det är liksom omöjligt att inte göra det.
Tillbaka till jobbet är det möten.
Bra möten.
Men bra nyheter.
Och. Semmelwrap.
Nej. Det var ingen bra ide.
Men jo. Jag åt. Hela. 
Lite onödigt kan man tycka.

Hemma hängde dessa på dörren.
Blommor! Till mig!
Jag. Jag har banne mig helt fantastiska vänner.
Finaste Linda. Jag är så tacksam att ha funnit en så fin människa.
Strax därefter var det dags.
För invasion.
17 stycken var vi. Från mitt jobb.
Som lagade mat.
I mitt kök.

Tillsammans med sangria åt vi fantastiska tapas.
Oh my så gott det var.
Så vi åt för mycket. Så klart.
Men vi kompenserade det.
Med att spela rundpingis. Sjuttioåttatusen gånger.
I mitt sovrum.
På det svinhala golvet.
Hysteriskt. Det är ordet du letar efter.
Hysteriskt roligt.
Vi fortsatte med innebandy i källaren. 
Med källarregler. Dvs inga regler.
Och danstävling.
Och sångtävling.
Och jag som inte alls kan sjunga. Som aldrig gör det offentligt.
 Som inte hade druckit så mycket sangria.
Tänka äsch.
Man lever bara en gång. 
Och sjöng.
Jag ber om ursäkt för all skada alla kan tänkas tagit av just det.
Och kanske av mitt dansande med :)

Vi tävlade i en fantastisk quiz. Där alla frågor handlade om OS i Stockholm 1912.
Där vi fick underbar bakgrundsinformation om de mest bisarra saker.
Som pricken över i:et åt vi Roy Fares chokladcheesecake.
Jisses. Vad gott.
Och vad jag skrattade. 
Och vad jag älskar att ha alla dessa människor i mitt liv.

Resten av helgen ska jag inte äta så mycket tror jag.
Också ska jag åka till simhallen med Lilla O. Och förklara att man inte nödvändigtvis drunknar när man hoppar i den stora bassängen.
Eventuellt får ni veta mer om det sen.
Om vi lyckas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.