Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att lära gamla hundar att sitta

Vi har pratat om det innan.
Det där med att lära gamla hundar sitta.
Nu menar jag inte bokstavligt.
Utan ni vet. Det där med att försöka ändra på sig själv.
På sitt eget mönster som man vant sig in med i så många år.
Men för den saken skull inte behöver vara rätt.

Jag var på en föreläsning med Lou Rossling häromveckan.
Hon sa mycket klokt.
Bland annat att man säger saker om andra man egentligen har hos sig själv.
Just det där bet sig fast.

Och varje gång jag säger något om någon så tänker jag nu. 
Fan. Det är jag som är så.

Jag förstår att det inte till 100 procent är så. Men det är nog inte långt ifrån.
Dessutom får det mig på tankar om hur jag egentligen vill uppfattas av andra.
Och hur långt i från det jag är idag.

Hur jag vill uppfattas?
Stark. Självständig. Kreativ. Framåt. Smart. Rolig. Strukturerad. Glad.

Hur jag uppfattas?
Inte riktigt så. 

Hur kommer jag då dit?
Det är bara jag som kan stärka mina egenskaper.
Jag har inte hittat någon spikrak väg dit. Men pusselbit för pusselbit landar.
Ödmjukheten börjar slå sig fast.
Det är där jag har börjat. 
Sen får jag se vad som är nästa bit.

Hur vill du att andra ser på dig?

Kommentarer

  1. Jag uppfattar dig precis så i alla fall, du är en fantastisk syster <3

    Ja, jag vill uppfattas som, omtänksam, strukturerad, glad och positiv. Behöver nog arbeta på några av dessa punkter ;-)

    Kram Systern

    SvaraRadera
  2. Förstår vad du går igenom, har själv varit på flera av hennes föreläsningar. Man vill ju gärna vara ädel och god och tex skänka en kaffe anonymt till nästa som beställer. Vara den där glädjespridaren som bara sänder ut positiva vibrationer som smittar av sig. Men vi får nog acceptera att vi bara är människor utan att för den skull stagnera och inte vilja utveckla sig. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha få ha det ljuvligt

Tänk att få äta god mat. Prata livet.
Dricka bubbel. Skratta.
Finnas till. Äta glass.
Smida planer. Förkasta planer.
Skratta lite till.
Och ha det ljuvligt.
Tänk att få ha fina människor i sitt liv.
Att få ventilera. Att få feedback.
Att bli lyssnad på.
Att få lyssna.
Livet är bra fint!
På en vanlig fredag dessutom.