Det där med att ha sprungit tjejmilen

Förra gången var 2011. Men nu var det dags igen. För tjejmilen.

Planen i våras var att springa på 45 minuter.

I lördags visste jag dock att det inte skulle ske.

Det har varit vila de senaste veckorna.

På grund av skador.

På grund av förkylning.

Det har varit riktigt skit. Om du frågar mig.

Nåväl.

Fyra vänner var vi. Som åkte med tjejplanet. Till Tjejmilen.

Av de fyra sprang vi två. Övriga var inte i springtillstånd.

Jag kom i mål. På 48 minuter.

Förutom skada och förkylning var det hiskeligt trångt.

Jag kan rada upp massor med ursäkter till. Men hur kul är det. Och dessutom är de dåliga.

Så vi skiter i det.

Med tanke på förutsättningarna gick det bra. Det tycker jag.

Plats 502 av 17000 startande i tidtagarklassen. Av 33 000 startande totalt.

Det är bra. Punkt.

Och jag sprang om Evy Palm.

Hon är dock aningens coolare än mig.

Vi firade alla tjejer. Med skumpa.

Samtidigt som vi såg en äldre dam. Cirka 80. Gå i mål och bli mottagen av sin man.

Stolt som en tupp lämnade han över blomma till henne. Och tog massa bilder på henne.

Det är kärlek det.

Så vi skålade en extra gång för det.

Och för den äldsta tjejen som medverkade. Född 1925 gjorde hon tjejmilen 2014.

Det är banne mig imponerande!

Kort och gott. En skön helg i Stockholm. Med fina vänner.
Med god mat. Många skratt. En del shopping.
Och skumpa.
Tjo!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen. Hela familjen faktiskt. Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad. Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss. Kanske en grå industristad. Typ. Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat. Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med. Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips.

Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet. Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv. En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Läs mer

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre. En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss. För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol. En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen. Men ändå. Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Läs mer

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum. En såndär walk-in-closet. Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig. Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina. Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln. Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.

Läs mer

Framför ögonen på en Tess

Leta i den här bloggen