Det där med att ha sprungit tjejmilen

Förra gången var 2011. Men nu var det dags igen. För tjejmilen.

Planen i våras var att springa på 45 minuter.

I lördags visste jag dock att det inte skulle ske.

Det har varit vila de senaste veckorna. 

På grund av skador. 

På grund av förkylning.

Det har varit riktigt skit. Om du frågar mig.

Nåväl.

Fyra vänner var vi. Som åkte med tjejplanet. Till Tjejmilen. 

Av de fyra sprang vi två. Övriga var inte i springtillstånd.

Jag kom i mål. På 48 minuter.

Förutom skada och förkylning var det hiskeligt trångt.

Jag kan rada upp massor med ursäkter till. Men hur kul är det. Och dessutom är de dåliga. 

Så vi skiter i det.

Med tanke på förutsättningarna gick det bra. Det tycker jag.

Plats 502 av 17000 startande i tidtagarklassen. Av 33 000 startande totalt.

Det är bra. Punkt.

Och jag sprang om Evy Palm. 

Hon är dock aningens coolare än mig. 

Vi firade alla tjejer. Med skumpa.

Samtidigt som vi såg en äldre dam. Cirka 80. Gå i mål och bli mottagen av sin man.

Stolt som en tupp lämnade han över blomma till henne. Och tog massa bilder på henne.

Det är kärlek det. 

Så vi skålade en extra gång för det. 

Och för den äldsta tjejen som medverkade. Född 1925 gjorde hon tjejmilen 2014.

Det är banne mig imponerande!

Kort och gott. En skön helg i Stockholm. Med fina vänner.
Med god mat. Många skratt. En del shopping.
Och skumpa.
Tjo!