Framför ögonen på en Tess

Vi har pratat om det innan. Det där med att lära gamla hundar sitta. Nu menar jag inte bokstavligt. Utan ni vet. Det där med att försöka ändra på sig själv. På sitt eget mönster som man vant sig in med i så många år. Men för den saken skull inte behöver vara rätt. Jag var på en föreläsning med Lou Rossling häromveckan. Hon sa mycket klokt. Bland annat att man säger saker om andra man egentligen har hos sig själv. Just det där bet sig fast. Och varje gång jag säger något om någon så tänker jag nu.  Fan. Det är jag som är så. Jag förstår att det inte till 100 procent är så. Men det är nog inte långt ifrån. Dessutom får det mig på tankar om hur jag egentligen vill uppfattas av andra. Och hur långt i från det jag är idag. Hur jag vill uppfattas? Stark. Självständig. Kreativ. Framåt. Smart. Rolig. Strukturerad. Glad. Hur jag uppfattas? Inte riktigt så.  Hur kommer jag då dit? Det är bara jag som kan stärka mina egenskaper. Jag ...

Idag har jag varit duktig på att ge beröm. Och komplimanger. Till andra människor. Vilken grej det är. Vilken skillnad det gör. Kan du inte göra mig en tjänst? Och göra det du med. Jag har också ätit ett ton choklad. Tillsammans med ben & jerrys glass. Bra där. Det gör också skillnad.  Men på ett helt annat sätt.

Detta möttes jag av. Idag när kom jag hem.  Helt slut. Trött. Gnällig. Ofokuserad. Värdelös. Men jag satte mig inte ner med ett glas vin och somnade i en fåtölj. Vilket var lockande. Nej jag drog på mig de där tightsen. Snörade de nya snabba skorna. Och åkte för att träna med löpgruppen. För första gången på evigheter. Och det gick bra. Vilken energi det ger att träna med andra. Jag har fortfarande ett leende. Från öra till öra. Skaffa dig en träningskompis.  Det gör underverk.

Det här mina vänner. Det är nyttiga kokostoppar. Jahapp. Goda? Jodå. För jag älskar kokos. Om man inte gör det. Ska man hålla sig borta. Enkla att slänga ihop. smält 50 g smör rör ner 200 g kokos och 2 ågg och en gnutta ekologisk vaniljpulver. Ploppa ut 15 toppar som gräddas gyllenbruna (5-10 min) i 175 grader. Smält 70% choklad. Doppa dem i den. Ställ topparna att stelna i kylen. äta alla på en gång. Eller nej. Just det. Gör inte det.

Det är höst. I alla fall idag. Igår var det sommar.  Då satt jag i bikini på altanen. Nu är det höstblommor på trappan. Det är ju vackert i sig. Men ändå. Höst.  Puh. Hoppas man överlever det med.

Idag var nästan en ledig dag.  Bara ett möte.  Då passade jag på att lämna halvportionerna hos farmor. De hade med sig sina nybakade muffins. Som de faktiskt bakat själva.  Utan att slåss.  En enda gång. och som faktiskt gick att äta. Mötet tog jag på en skogspromenad. Varför tar jag inte fler möten så?  Funkar utmärkt.  Både i jobb och privat. Dessutom var det sommar idag. Det gör inte ont någonstans.

Jag har blivit utmanad.  Egentligen på Instagram. Men det blir ju så mycket text. Så jag svarar här. Och ser gärna att ni antar utmaningen.  Det finns ett kommentarsfält :) 1. älskar att köra motorcykel 2. älskar att åka skidor 3. är tondöv  4. hatar att putsa fönster 5. tycker skånska är en väldigt rolig dialekt trots att jag pratar den själv. 6. drömde om att bli Sveriges första kvinnliga ÖB när jag var yngre  7. skriver krönikor i lokaltidningen 8. älskar att resa 9. föredrar vegetarisk mat eller fisk/skaldjur 10. är en godisråtta 11. har en egen inredningsbutik 12. har sålt 28 egenmålade tavlor och ett gäng litografier 13. är väldigt rädd för sprutor och mörker 14. har läst till lärare i matte och teknik på högskolan. 15. är ganska usel på att laga mat 16. har ätit enbart glass i tre veckor (när jag var student...) 17. tycker inte om tystnad 18. jag heter bertihlsdotter. I förnamn. 19. har en dataingenjörsexamen ...

Ikväll var jag på föreläsning. Tillsammans med 500 andra. Fy tusan vad bra det var. Lou Rossling och Micke Gunnarsson. Jag har ju lyssnat på Micke tidigare men det tål att upprepas det han har att säga. Och Lou Rossling. Vilken människa.  Vilken energi Vilken klokhet. Men också. Vilka självklarheter. Jag ska verkligen försöka att tänka efter. Att våga ändra mig själv. Vad jag tog med mig mest: -det du säger om andra speglar egentligen bara dig själv -ta inte bort stjärnögonen på barn eller på vuxna (!) genom att berätta vad alla gör fel.  -älska villkorslöst. Både vuxna och barn. -våga förändra dig själv till det bättre. Jag hade eminent sällskap med mig.  Och hon hade fika med sig. Hur fantastiskt är inte det? Jag fick te, skorpor och choklad. Värsta tantracet!  Men vet ni. Googla Lou Rossling. Se några Youtubefilmer. Bli hänförd.

Det här är Lilla S. Lilla S heter i verkliga livet Sixten. Han är en pojke i sina bästa år.  På grund av sitt långa (fina) hår blir han ofta kallad för hon.  I helgen när vi var borta räknade jag till fem gånger. Detta gör mig ingenting alls. Jag vill bara berätta. att det finns en användning av ordet Hen.  Det är inte alls dumt. Och varför Sixten är långhårig? För att han inte vill klippa sig. Och det finns viktigare saker här i livet som jag vill diskutera med mina barn är längd på hår. Han slukar hjärtan som bara den.  Oavsett hårlängd.

Ni vet Tivoli. I Köpenhamn. Det år ett fantastiskt ställe. Egentligen är det som bäst när man är där i vuxet sällskap. Men det funkar i barnsällskap. Och i ösregn.  Hela hopen hade åkband. Så klart. Hela hopen tjänade in sina åkband. Med råge. Så klart. Lilla O var i extas. Och mamman fick åka högvis med karuseller och berg och dalbanor. Och den värsta snurr-karusellen.  Där mamman blundade. Hela tiden. Lilla O skrattade högt. Hela tiden. Detta kan bli en utmaning med åren. Är man på Tivoli ska man ha popcorn. Den största av de största.  Där med basta. Hela familjen blev proppmätta.  och vi fick kasta det sista.  Då är det banne mig mycket popcorn.

Jag blev utmanad. I ALS Ice bucket challenge. En utmaning jag självklart antar.  Och pengarna gick till Ulla-Carin Lindquists stiftelse. Må de göra nytta.  Fy tusan vad kallt det är med isvatten. Men efter denna vecka behövde jag en spann vatten över mig. 

Jag jobbar på ett företag som heter Telenor Connexion.  Ett väldigt trevligt företag med otroligt intressanta projekt och fullt med fantastiska människor. Varje år kickar vi igång hösten med en kickoff. Så även i år. Och i år föll sig det så att vi var i Karlskronaområdet.  Det har varit mycket jobb. Men jisses vad bra det blev. Det har varit inspirerande talare. Bra workshops. Givande diskussioner. På bilden ser ni senaste adderingen till människors behovstrappa. Så sant så.  Från en riktigt bra föreläsning om IOT av Olov. Sommarens instagramtävling avgjordes och Lilla S bidrog till ett finfint pris.  Mer skumpa åt folket. Första dagen spenderades på fantastisks Eriksberg och man hade sett till att få in ett aktivt inslag.  Jag har därför cyklat bland vildsvin, dovvilt, kronvilt och visenter (vet ni hur stora de är?? Gigantiska!) Men bara landskapet där är underbart! Och maten. Jag dör så gott.

Förra gången var 2011. Men nu var det dags igen. För tjejmilen. Planen i våras var att springa på 45 minuter. I lördags visste jag dock att det inte skulle ske. Det har varit vila de senaste veckorna.  På grund av skador.  På grund av förkylning. Det har varit riktigt skit. Om du frågar mig. Nåväl. Fyra vänner var vi. Som åkte med tjejplanet. Till Tjejmilen.  Av de fyra sprang vi två. Övriga var inte i springtillstånd. Jag kom i mål. På 48 minuter. Förutom skada och förkylning var det hiskeligt trångt. Jag kan rada upp massor med ursäkter till. Men hur kul är det. Och dessutom är de dåliga.  Så vi skiter i det. Med tanke på förutsättningarna gick det bra. Det tycker jag. Plats 502 av 17000 startande i tidtagarklassen. Av 33 000 startande totalt. Det är bra. Punkt. Och jag sprang om Evy Palm.  Hon är dock aningens coolare än mig.  Vi firade alla tjejer. Med skumpa. Samtidigt som vi såg en äldre dam. C...

Ni måste hålla med om att det är det där lilla som gör det.  Det där lilla som nära och kära gör. Bara för att. Som i söndags. När det var barnkalas på ett av stadens lekland. Och en fin vän hämtade finkaffe. Och varma scones. För hon tyckte att vi behövde det. Som i måndags när vi svängde förbi för att säga grattis till den finaste Lova vi vet. Då får _jag_ present. Bara för att. Det är det lilla som egentligen är det stora. Jag är lycklig som har fina människor i mitt liv.

Det är inte helt sällan jag undrat varför jag egentligen jobbar 80%. Jag är oftast stressad över att hinna med allt på jobbet.  Det blir oftast fler timmar än vad som täcks in i de 80% dessutom. Det är nog klassiskt. Jobba 100 få betalt för 80.  Den dagen i veckan jag är ledig kan det lätt vara mycket skrik. Mycket gnäll. Mycket frustration. Från alla. Men idag. Idag var det inga tankar på varför jag jobbar 80%. Lilla O:s sista ord var: Mamma, tänk vilken mysig dag vi haft. Ja tänk. Det är inte ofta jag får bra betyg som förälder. Troligen inte från någon.  Men idag fick jag det från barnen. Bästa.  Jag vet att det inte haglat med uppdateringar. Men det är så mycket tankar just nu. Jag är en väldigt öppen person. Men just här tänker jag att jag inte vill visa tankarna så offentligt. Iaf just nu.