Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att hänga på simskolan hela sommaren

Jag vet.
Det har inte haglat om uppdateringar. 
Därför kommer det att komma sommarreflektioner ett tag till. 
För jag verkar ha haft semester från internet med.
Har inte ens läst andra bloggar. 
Vilket kan vara någon form av rekord.
Nåväl.
Lilla O har i sommar gått i simskola.
I en sjö.
Mamman var väldigt skeptisk innan och såg huttrande kalla barn och föräldrar i regnkappa som väntade.
Så blev det då inte. För sommaren 2014 var den varmaste på länge.
I stort sett var det bara lite sämre väder på avslutningen.
Simskolan var tre veckor. Måndag till fredag. 40 minuter varje dag.
Lilla O hade lätt kunnat åka dit även på helgen. Och vara där mycket längre varje dag.
Det var succé.
Hela fem simmärken sitter numera på hans märkessköld.
Och ett diplom finns i hans ägo.
Och tjatet om när den vanliga simskolan har börjat.
Vilken tur att vi anmälde dit trots att vi tvekade. 

Avslutningen var riktigt härlig.
Och dessa ledare.
Att de orkar.
Fyra grupper varje dag. I tre veckor. 
Pedagogiska. Duktiga. Och alldeles fantastiska.
Simskolan anordnades av svenska livräddningssällskapet. 
Finns den i närheten av er nästa sommar så anmäl era barn dit.
Det är väl spenderade pengar.
Den extra bonusen mot vanliga simskolan är med utbildning i livräddning. Sjövett. Badvett. Båtvett.
Just det. På bilden.
Det är Lilla S som är med och kollar. Precis som alla andra dagar.


Och en kakbuffe på avslutningen.
Herrejisses med kakor.


Kommentarer

  1. Jobbat på deras simskola i Rödeby, vi är faktiskt himla bra om jag får säga det själv ;) min stora går där också i terminerna och älskar det! Jag är fortfarande inne någon gång då och då när det behövs.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.