Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att semestra lite runt knuten

Jag är ju ingen strandmänniska. Och blir lite tokig av att inte göra något.
För att stilla detta gav vi oss ut och paddlade två timmar i förmiddags.
I fantastisk miljö. Vid Korrö.
Det är ju lite som att tapetsera ihop. Att paddla. När ingen av oss egentligen behärskar det.
Det är liksom som gjort för ett mindre uppror.
Jag kan meddela att det denna gången faktiskt stannade vid mindre. Typ.
När vi ändå var inne på en semester i närmiljön tog vi svängen förbi gården som gör egen glass.
Det måste ju vara livsfarligt för hälsan.



Vi testsmakade var sin smak och köpte hem fyra. 
Som ni ser har alla samma färg. Trots att det inte är samma sort.
Fundera på det när ni äter köpeglass. Kemikalier kan man vara utan!
Ta en tur förbi Björketorps gård om ni har möjlighet.
Har för mig att öppettiderna för kulglassen var 13-18 och självbetjäningen för storpaket 8-20.
Godare blir det banne mig inte.

(om jag saknar att resa? Så ini bänken. Någon som har lust att ta en tur i höst?)

Kommentarer

  1. Hej!
    Läser din blogg ibland och har lite adligare släkt, jag undrar vilken greve/grevinna som ni härstammar ifrån? // Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Emma! Vi är långt ifrån grevar och grevinnor. Och härstammar inte heller från något sådant. Namnet "grevskapet" kommer från min man som kallas greven av sina vänner på skoj för att han har lite skog och är väldigt intresserad av sånt. Men det hade ju inte varit dumt att ha riktiga grevar i släkten :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit.
För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom mina gamla dagböcker kan jag konstatera …