Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att inte lämna mobilen


Nu har min jobbmail gått ini semester-mode.
Då har jag ingen större anledning att kolla mobilen. Precis hela tiden.
För trots allt kommer det inte så mycket privata meddelande. 
Jag försöker därför bli mindre beroende.
För det är precis det jag är. Mobilberoende.
Och jag erkänner det. Det är liksom bara fjantigt att försöka låtsas som något annat.

Om man inte är beroende av sin mobil kommer man tycka detta inlägget är ytterst korkat. 
Och det är ok att tycka.
Jag känner mig iaf väldigt nöjd med gårdagen. Som var första dagen i mitt projekt,
Jag klippte gräset i en timme utan mobil. 
Jag lekte med barnen ute i en timme utan mobil.
Jag var på simskola med barnen och klämde in fika och bad efteråt. Två timmar utan mobil.
Jag tränade cobrafit en timme. Utan mobil.
Fem timmar! 

Ja jag sa ju att det skulle verka fjantigt.
Kan människan inte leva utan mobilen?
Svaret är nej på den frågan.
Men jag försöker bli lite bättre.
Lite mer närvarande. 
Kanske du med ska försöka? 
Eller så tillhör du det exemplariska släktet i detta fallet.

Kommentarer

  1. Jag måste nog tyvärr också erkänna att jag är mobilberoende. Det är kanske något man borde testa lite att lägga ifrån sig mobilen. Det är egentligen konstigt att man blivit så beroende, man har ju inte haft mobil i så många år.
    Jag tror också att jag ska försöka - vi har ju vårt "Golden Year" nu. Kram från systern

    SvaraRadera
  2. Fem timmar!! Det klarar jag inte, jo om natten. Är oxå mobilberoende. Hatar det och ja även på lekplatsen.. ibland. Försöket bättra mig men får anstränga mig rejält för att inte ta upp den. Nu ska jag bara klara fem timmar...
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Håller med, det är sjukt vad beroende man är. Så fort jag inte gör något annat åker den fram... Bättring!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Vem vill inte dricka skumpa?

Då är det åter dags att gissa datum för leverans! Beräknat är den 9 augusti. Hittills är viktuppgången 7 kg. Någon viktuppskattning av bebisen är inte gjord denna gången, så mycket mer info kan ni inte få. Förra gången såg det ut såhär Resultatet då blev leverans 18 dagar innan beräknat. Nu, precis som då, utlovas en flaska bubbel till den som kommer närmast! Och denna gången räknas bara kommentarer i bloggen som tävlande. Sist vann min man, han gissade 1 timme fel bara men eftersom han aldrig skriver kommenterar (eller ens läser) så kommer han inte att vinna denna gången :)

Storhetsvansinne

För er som har svårt att läsa om när andra är glada eller det går bra. Hoppa över detta inlägget är ni söta. Idag sålde jag två av mina stora tavlor. TVÅ! Till någon jag inte känner. TVÅ! Jag har vett att ta iaf lite betalt för mina tavlor, då det ligger en hel del jobb bakom.  Och de köpte TVÅ!  Jag är så stolt att jag nästan spricker. Och vill skrika ut det. Så nu är det fritt fram att tycka jag är odräglig. Att säga "jahaja, tror hon att hon är något". Att fundera på vad det är för galningar som köpt TVÅ stora tavlor.  Jag vet ju, att det är mot Jante att uttala sig så här.  Man bör ju be om ursäkt för det man gör. Inte tycka det är bra.  F*ck Jante är svaret! För sautan i gatan vad bra jag är! Iaf idag.  (Jag lovar, storhetsvansinnet har gått över tills imorgon och då kommer ett inlägg om vad som händer när man tar med sig två barn till sitt jobb för att fika. För det, det ska jag göra imorgon. Och då kommer jag minsann inte vara så bra)