Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att inte lämna mobilen


Nu har min jobbmail gått ini semester-mode.
Då har jag ingen större anledning att kolla mobilen. Precis hela tiden.
För trots allt kommer det inte så mycket privata meddelande. 
Jag försöker därför bli mindre beroende.
För det är precis det jag är. Mobilberoende.
Och jag erkänner det. Det är liksom bara fjantigt att försöka låtsas som något annat.

Om man inte är beroende av sin mobil kommer man tycka detta inlägget är ytterst korkat. 
Och det är ok att tycka.
Jag känner mig iaf väldigt nöjd med gårdagen. Som var första dagen i mitt projekt,
Jag klippte gräset i en timme utan mobil. 
Jag lekte med barnen ute i en timme utan mobil.
Jag var på simskola med barnen och klämde in fika och bad efteråt. Två timmar utan mobil.
Jag tränade cobrafit en timme. Utan mobil.
Fem timmar! 

Ja jag sa ju att det skulle verka fjantigt.
Kan människan inte leva utan mobilen?
Svaret är nej på den frågan.
Men jag försöker bli lite bättre.
Lite mer närvarande. 
Kanske du med ska försöka? 
Eller så tillhör du det exemplariska släktet i detta fallet.

Kommentarer

  1. Jag måste nog tyvärr också erkänna att jag är mobilberoende. Det är kanske något man borde testa lite att lägga ifrån sig mobilen. Det är egentligen konstigt att man blivit så beroende, man har ju inte haft mobil i så många år.
    Jag tror också att jag ska försöka - vi har ju vårt "Golden Year" nu. Kram från systern

    SvaraRadera
  2. Fem timmar!! Det klarar jag inte, jo om natten. Är oxå mobilberoende. Hatar det och ja även på lekplatsen.. ibland. Försöket bättra mig men får anstränga mig rejält för att inte ta upp den. Nu ska jag bara klara fem timmar...
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Håller med, det är sjukt vad beroende man är. Så fort jag inte gör något annat åker den fram... Bättring!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där med konstrunda på Österlen

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt 
I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö.

Jag skulle kunna flytta in direkt.
Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen <3 p="">



De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det.