Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha fått in lite kultur i livet


Varje sommar sätter Ystads sommarteater upp en föreställning i Öja utanför Ystad.

Varje år är vi där för att beskåda och imponeras av den.



Så även i år.
Och i år var det Alice i i underlandet som visades.
Inget vi egentligen har så bra koll på men efter att ha visat den femtioelva gånger hemma i veckan så kan vi den.
Vad gör man inte för att förbereda halvportionerna?



Vad vi tyckte?
Den var fantastisk! 
Mycket humor. Båda för hel- och halvpotioner. 
Mycket färg. Mycket rörelse. Mycket sång. Mycket liv.
Jag lovar.  Du går därifrån med ett leende. Oavsett hur gammal eller ung du är




Bäst på föreställningen var givetvis Hattmakaren.
Möjligen är vi något partiska. Men bara lite.



Kommentarer

  1. Jag är en ung mamma som ibland läser dina krönikor i Blekinge Läns Tidning om helgerna.

    Kan det inte räcka nu?
    Det finns faktiskt föräldrar som har det riktigt tufft.
    Ensamstående mammor eller pappor, föräldrar till mycket sjuka barn, eller föräldrar som inte har mycket pengar och inte kan unna sig eller sina barn olika aktiviteter.
    Det finns kraftiga föräldrar som skulle göra allt för att gå ner i vikt eller för den delen upp i vikt.

    Du skriver oftast negativt om dig själv, dina familj men också andra människor som t.ex. skriver/lägger upp bilder på sociala medier.
    Men kollar man in på din egen blogg som tidningen hänvisar till, då finns det ju bilder på allt från resor, vad du äter, hur du ser ut när du sprungit eller när du är glad, ledsen, vad du har för kläder, hur det ser ut inomhus hemma hos dig, alla äventyr du kan göra och gör tillsammans med din familj. När man kollar på din blogg utifrån vad du skriver i tidningen framstår du som en otroligt äventyrlig och aktiv mamma, med massor av bilder på en glad kvinna med barn och man. Men läser man dina krönikor får man intrycket att du är otroligt olycklig. Första gången jag läste din krönika fick jag intrycket att du var som många andra mammor, överviktiga efter graviditeter och/eller svårigheter att gå ner i vikt. Förstår inte hur det hänger ihop, bilderna på din blogg visar ju något helt annat än en överviktig mamma? Barbamama kropp? Bautarumpa? Det finns faktiskt mammor som har en barbamama kropp och bautarumpa och som verkligen skäms över det.

    Jag tycker det borde räcka med allt negativt om att vara förälder eller för den delen en familj.

    //En ung mamma i Blekinge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Hur det hänger ihop allting? Ja du...Bloggen innehåller ju som sagt bilder från mitt liv så det visar väl hur det ser ut just nu. Om vi ska börja med vikten, så var krönikan där "barbamamma" nämndes i början när jag kämpade med mina gravidkilo som så många andra efter förlossningar. Krönikan där bautarumpa nämndes var direkt hämtad från vad Lilla O faktiskt sa. Barn säger saker som de tycker. Det betyder inte att jag tycker det. Jag är en helt vanlig människa. Jag är lycklig ibland. Olycklig ibland. Glad ibland och ledsen ibland. Alla har sina olika bekymmer. I krönikorna tar jag upp små händelser och skriver om dem. Oftast via ett ironiskt och skrattfyllt perspektiv där jag oftast driver med mig själv. Jag har inte tänkt på att detta kan missuppfattas. Vilket jag inte vill så klart.
      Om du tycker att jag borde sluta skriva krönikor så vänd dig till BLT med synpunkterna så kommer de säkert att se till att det kommer någon annan krönikör. Tack för att du tog dig tid att lämna synpunkter! Jag ska tänka lite extra nästa gång jag skriver en krönika.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar