Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha fått in lite kultur i livet


Varje sommar sätter Ystads sommarteater upp en föreställning i Öja utanför Ystad.

Varje år är vi där för att beskåda och imponeras av den.



Så även i år.
Och i år var det Alice i i underlandet som visades.
Inget vi egentligen har så bra koll på men efter att ha visat den femtioelva gånger hemma i veckan så kan vi den.
Vad gör man inte för att förbereda halvportionerna?



Vad vi tyckte?
Den var fantastisk! 
Mycket humor. Båda för hel- och halvpotioner. 
Mycket färg. Mycket rörelse. Mycket sång. Mycket liv.
Jag lovar.  Du går därifrån med ett leende. Oavsett hur gammal eller ung du är




Bäst på föreställningen var givetvis Hattmakaren.
Möjligen är vi något partiska. Men bara lite.



Kommentarer

  1. Jag är en ung mamma som ibland läser dina krönikor i Blekinge Läns Tidning om helgerna.

    Kan det inte räcka nu?
    Det finns faktiskt föräldrar som har det riktigt tufft.
    Ensamstående mammor eller pappor, föräldrar till mycket sjuka barn, eller föräldrar som inte har mycket pengar och inte kan unna sig eller sina barn olika aktiviteter.
    Det finns kraftiga föräldrar som skulle göra allt för att gå ner i vikt eller för den delen upp i vikt.

    Du skriver oftast negativt om dig själv, dina familj men också andra människor som t.ex. skriver/lägger upp bilder på sociala medier.
    Men kollar man in på din egen blogg som tidningen hänvisar till, då finns det ju bilder på allt från resor, vad du äter, hur du ser ut när du sprungit eller när du är glad, ledsen, vad du har för kläder, hur det ser ut inomhus hemma hos dig, alla äventyr du kan göra och gör tillsammans med din familj. När man kollar på din blogg utifrån vad du skriver i tidningen framstår du som en otroligt äventyrlig och aktiv mamma, med massor av bilder på en glad kvinna med barn och man. Men läser man dina krönikor får man intrycket att du är otroligt olycklig. Första gången jag läste din krönika fick jag intrycket att du var som många andra mammor, överviktiga efter graviditeter och/eller svårigheter att gå ner i vikt. Förstår inte hur det hänger ihop, bilderna på din blogg visar ju något helt annat än en överviktig mamma? Barbamama kropp? Bautarumpa? Det finns faktiskt mammor som har en barbamama kropp och bautarumpa och som verkligen skäms över det.

    Jag tycker det borde räcka med allt negativt om att vara förälder eller för den delen en familj.

    //En ung mamma i Blekinge

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Hur det hänger ihop allting? Ja du...Bloggen innehåller ju som sagt bilder från mitt liv så det visar väl hur det ser ut just nu. Om vi ska börja med vikten, så var krönikan där "barbamamma" nämndes i början när jag kämpade med mina gravidkilo som så många andra efter förlossningar. Krönikan där bautarumpa nämndes var direkt hämtad från vad Lilla O faktiskt sa. Barn säger saker som de tycker. Det betyder inte att jag tycker det. Jag är en helt vanlig människa. Jag är lycklig ibland. Olycklig ibland. Glad ibland och ledsen ibland. Alla har sina olika bekymmer. I krönikorna tar jag upp små händelser och skriver om dem. Oftast via ett ironiskt och skrattfyllt perspektiv där jag oftast driver med mig själv. Jag har inte tänkt på att detta kan missuppfattas. Vilket jag inte vill så klart.
      Om du tycker att jag borde sluta skriva krönikor så vänd dig till BLT med synpunkterna så kommer de säkert att se till att det kommer någon annan krönikör. Tack för att du tog dig tid att lämna synpunkter! Jag ska tänka lite extra nästa gång jag skriver en krönika.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där med att ladda in energi

Jag startade helgen, eller iaf lördagen med att skapa energi tillsammans med en fin vän.
Varmbadhuset i stan. Brunch på landbron. Promenad i solen.

Inget märkvärdigt. Men kändes så otroligt lyxigt.
För tydligen tar jag sällan paus från måstena.  Laddar mer ur energi än in.
Och vet du. Måstena var kvar även efteråt. Och ingen har farit illa för att det inte blev gjort precis då. Det är dessutom fortfarande kvar.
För jag började göra annat istället. 
Tänk på att det är viktigt att få in mer energi än du lämnar ut. Och ibland måste du själv skapa de tillfällena. Andra fixar det inte åt dig.