Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att kassera sin axel

Jag äter glass. Tröstäter för att vara mer exakt.
Även om jag vet att det inte hjälper.
Jag har haft ont i nacke. Rygg. Höger axel. Ner i handen.
Ett bra tag har det gjort ont.
Två besök till kiropraktorn har det varit.
Utan att det har hjälpt tycker jag.
Idag var jag hos "min" osteopat.
Som vanligt gjorde det susen.
Tyvärr hittade hon en orsak jag inte vill höra
En stor muskel som går på sidan och upp i axeln är rejält inflammerad.
Den gör att övriga muskler som går ihop med den i axeln har dragit ihop sig och blivit irriterade.
Hon hittade en punkt som hon tryckte länge på. 
En punkt som gjorde att det strålade ut i handen och upp i nacken.
Trots punkten satt på sidan en bra bit ner.
Det gjorde så ont att jag började gråta. 
Tydligen ser det väldigt mörkt ut.
All träning som sliter minsta lilla på axeln förbjöds.

Och vi kan säga att hon inte direkt rekommendera att köra en halv iron man i juni.
Hon trodde nog att jag skulle klara det. 
Men jag skulle troligen bli så skadad att jag kan stryka all träning resten av året sen.
Och det vill jag inte.
Jag försöker bara komma över det.
Jag anmäler mig inte till saker jag inte genomför.
Men denna gången kanske det får bli så.
Jäkla skit!
Jag är arg. Ledsen.
Men jag inser jag med att det enda förnuftiga är att inte göra det.
Hjärtat ska bara förstå det med.

Kommentarer

  1. Stackare! Vet hur du brinner för din träning men det är nog klokt att avstå. Kramen på dig!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Åh stackars dig, du som tränar så flitigt och peppigt inför detta. Kan du kanske hitta nått annat lopp/utmaning som inte är belastande för axeln som du kan köra istället? Nån fräsig mara/halvmara kanske i någon fräck storstad så du får både resa och springa? Lycka till och hoppas du snart mår bättre i axeln!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi ens till ba…

Det där med att fylla 40 om och om igen

I somras passerade jag 40. Och fick en massa fina presenter. Av en massa fina människor. Härliga upplevelser som varar hela året. Märkligt egentligen att man måste fylla jämt för att det ska finnas tid att umgås ordentligt. I helgen fick jag göra just det. Umgås ordentligt. Av en fin vän fick jag en hemlig helg. Den hemliga helgen tog oss till Lund. Till #elefantenirummet med Batra.  Så sjukt bra. Jag skrattade konstant. Om än varierande högt. I en och en halv timme. Här pratar vi bra magträning. Och det bästa var nog ändå att hans fru avslutade showen. Absolut klockrent. I övrigt var det mat. Bubbel. Shopping. Prat. Mycket prat. Och efter tips från systersonen. Det märkligaste. Ett besök hos shotluckan. Och därmed shots. De bjöd på en rejäl show när de gjorde shotsen.
Den var aningens bättre än själva drickandet av dem.

Jag kan tänka mig att fylla 40 varenda år framåt.

Det där med att SUPa

I somras köpte jag en SUP. Det kan ha varit sommaren bästa investering!
Jag har SUPat runt hur många öar som helst i skärgården. Lilla O har hoppat trampolin från den hur många gånger som helst. Hur många gånger som helst har jag packat ner den för säsongen.
Men nu.
Nu var det nog allra sista gången. Mina tår blev alldeles isande kalla och har inte tinat än.
Men alldeles ljuvligt vackert var det. Annat kan ingen säga.