Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha ett annorlunda fredagsmys

Igår var det fredag. 
Då åt jag inte tacos i TV-soffan. Inte för att jag brukar göra det.
Jag gillar inte tacos. Eller TV för den delen.
Igår var jag på föreläsning.
Lovisa Sandström aka Lofsan höll föreläsning i Växjö
"Hållbar livsstill för aktiva kvinnor"
Väldigt inspirerande föreläsning som väckte många tankar.
Lovisa tog upp problemet med ditt varför.
Dvs du måste ha vad, hur och varför.
Hon tog ett intressant exempel som nog är väldigt vanligt.
Vad: jag vill springa
Hur: fem km. Tre gånger i veckan.
Varför? För att jag vill bli smalare.
Varför vill du bli smalare? För att komma i mina gamla kläder.
Varför vill du komma i dina gamla kläder? För att jag inte har råd att köpa nya.

Hör ni själva? Det argumentet är nog motiverande. I en vecka.
I juni.
Inte i november när det regnar sidleds och är en minusgrad.
Skaffa dig ett motiverande varför. Ett varför som håller.
Ett varför som får dig att faktiskt ge dig ut när snön viner runt öronen.
Trots att ingen drar ut dig.



Lovisa sa många kloka saker, som att våga vara smal i din träning.
Man behöver inte träna allt. Man kan inte bli bäst på precis allt.
Våga välja. Välj löpning tex. Och variera sedan din löpning istället.
Ta backar, ta långdistans, ta spurter, ta intervaller, ta terränglöpning.

Våga välj dig själv.
Prioritera att må bra. 
Gör inte saker som inte får dig att må bra.
Ha inte relationer (kärlek, vänner, kollegor) som inte får dig att må bra.
Det är ok att stoppa relationer. Det är ok att säga "nej, detta får inte mig att må bra"
Våga gör det!

Dela med dig.
Dela med dig av din kunskap. Av din intresse. Av ditt engagemang.
Av dina erfarenheter.
Då motiverar du andra. Du inspirerar.
Men framförallt. Du kommer att få dubbelt upp tillbaka. Av allt.

En fantastisk fredagskväll

Eftersom den var i Växjö fick vi som extrabonus tjejsnack i bilen.
För skjuts. För sällskap. För skratt.
Och för bilden.

Ikväll är det lördag. 
Och jag ska på fest.
Min egen dessutom :)
Tjo! 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat igenom

Dagens designtips!

Alltså, jag är ju en sucker för design.  Så är det bara. Tyvärr är mycket då automatiskt dyrt.  Jag har länge spanat efter matstolarna Charles Eames. Men problemet är ju att man vill ha flera, typ 6 stycken i vårt fall. (De kostar ca 3500 per styck..)  Häromdagen hittade jag IKON M Räddaren i detta I-landsproblem.  Så nu är dessa skönheter på väg hem till mig. Dock med ben i lönn.  Priset? 899 kr. Sjukt billigt. Ja, det är kopior. Men tills jag känner mig snorrik, och barnen är större så de inte målar på stolarna, så duger de fint. Hos IKON M fanns massor med designklassiker. De säljer nyproducerade designikoner men till ett betydligt lägre pris. Och jag blir alldeles sjuk när jag tittar runt på deras sida.  Jag hittade bland annat denna skönheten: Poul Henningsens Kotten .   Den är så otroligt vacker och jag blir alldeles kär.  Lampor är en svag punkt för mig.  Och den här underbara " husfågeln " som också är från Charles Eames.  Passar