Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med att ha ett annorlunda fredagsmys

Igår var det fredag. 
Då åt jag inte tacos i TV-soffan. Inte för att jag brukar göra det.
Jag gillar inte tacos. Eller TV för den delen.
Igår var jag på föreläsning.
Lovisa Sandström aka Lofsan höll föreläsning i Växjö
"Hållbar livsstill för aktiva kvinnor"
Väldigt inspirerande föreläsning som väckte många tankar.
Lovisa tog upp problemet med ditt varför.
Dvs du måste ha vad, hur och varför.
Hon tog ett intressant exempel som nog är väldigt vanligt.
Vad: jag vill springa
Hur: fem km. Tre gånger i veckan.
Varför? För att jag vill bli smalare.
Varför vill du bli smalare? För att komma i mina gamla kläder.
Varför vill du komma i dina gamla kläder? För att jag inte har råd att köpa nya.

Hör ni själva? Det argumentet är nog motiverande. I en vecka.
I juni.
Inte i november när det regnar sidleds och är en minusgrad.
Skaffa dig ett motiverande varför. Ett varför som håller.
Ett varför som får dig att faktiskt ge dig ut när snön viner runt öronen.
Trots att ingen drar ut dig.



Lovisa sa många kloka saker, som att våga vara smal i din träning.
Man behöver inte träna allt. Man kan inte bli bäst på precis allt.
Våga välja. Välj löpning tex. Och variera sedan din löpning istället.
Ta backar, ta långdistans, ta spurter, ta intervaller, ta terränglöpning.

Våga välj dig själv.
Prioritera att må bra. 
Gör inte saker som inte får dig att må bra.
Ha inte relationer (kärlek, vänner, kollegor) som inte får dig att må bra.
Det är ok att stoppa relationer. Det är ok att säga "nej, detta får inte mig att må bra"
Våga gör det!

Dela med dig.
Dela med dig av din kunskap. Av din intresse. Av ditt engagemang.
Av dina erfarenheter.
Då motiverar du andra. Du inspirerar.
Men framförallt. Du kommer att få dubbelt upp tillbaka. Av allt.

En fantastisk fredagskväll

Eftersom den var i Växjö fick vi som extrabonus tjejsnack i bilen.
För skjuts. För sällskap. För skratt.
Och för bilden.

Ikväll är det lördag. 
Och jag ska på fest.
Min egen dessutom :)
Tjo! 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Första nyansen av Dublin, med barn

Det var i Dublin vi tog paus från vardagen.  Hela familjen faktiskt.  Och Dublin visade sig vara en helt fantastisk stad.  Långt över våra förväntningar. Vet inte riktigt vad vi hade väntat oss.  Kanske en grå industristad. Typ.  Solen sken och irländarna kan vara bland de trevligaste folken jag någonsin har träffat.  Jag läste innan att Dublin inte var en barnvänlig stad. Jag håller verkligen inte med.  Till er som funderar på att resa dit, gör det! Det är lagom långt iväg, lagom stort och alla är höga på Guinness och därmed superglada.
Förutom en bildkavalkad. Ska ni får några bra tips. 







Åker man med barn till en storstad är det ganska skönt att bo i lägenhet.  Vi bodde i en tvåa som låg väldigt centralt. Perfekt.
Och med utsikt över en biltvätt. Till Lilla O:s stora lycka. Vad finns det då att göra i Dublin för barn? Äta glass. Det finns massor med riktigt bra glasställen. Titta på broar. Lyftkranar. Bussar. Spårvagnar. Häst o vagn osv.  En uppsjö med mer eller mindre märkliga for…

Det där med att ha gjort en favorit i repris

Vi gjorde en favorit i repris. Och drog till Åre.  En repris från förra året. Då jag var där med världens bästa kollegor. Vi är inte kollegor längre. Faktiskt inte alls många av oss.  För att vara mer korrekt så är två det. Men det är fina människor. Fantastiskt fina. Och jag är väldigt glad. Och väldigt tacksam att de finns kvar i mitt liv. Och att de gillar att åka skidor. Vädret var helt ok. Det var en hel del sol.  En del snö. Dock bara på marken. Inte i luften. Men vad gör det. Det var tydligen en del is med. Så jag gjorde en liten vurpa. Så klart en väldigt elegant vurpa. Som resulterade i en skoterfärd, lite röntgen, en tumme som är gipsad. Inte helt enligt planen.  Men ändå.  Det kan vara så mycket värre. Och det där. Det kan man verkligen leva med. Sista dagen öppnades högzon. Och vi hann med några åk där med. Och en fantastisk utsikt. Tack Åre. För strålande dagar. Nästa år taggar vi Alperna.

Det där rummet

Vi har ju ett sånt där rum.  En såndär walk-in-closet.  Det är väldigt väldigt trevligt att hela tiden se alla kläder så man lätt kan välja. Ändå. På något magiskt sett. Så har jag inget att ha på mig.  Det är ju bra konstigt det där.
Den jättestora spegeln kommer från min mormor. Hon var sömmerska. Jag har inte ärvt en enda gen därifrån tror jag. Men spegeln. Den är bra fin den. Och väger mer än jag orkar lyfta. Kettlebells:en är INTE mina.  Jag kan inte lyfta dem heller... Just ja, väggen bakom spegeln.  Den var för vacker för att klä in när vi renoverade.