Ni vet när solen börjar komma fram.
När fåglarna börjar kvittra.
När luften känns ljummen.
Då när alla blir pigga och glada.
Då slår den till.
Vårdeppen.
Det är så konstigt att jag knappt förstår det själv.
Jag blir folkskygg.
Nedstämt.
Grå.
Imorse stod träningsväskan där.
Färdigpackad och bara väntade.
Men den fick stå kvar.
Bara det.
Det händer. I princip aldrig.
Vad hjälper då?
Träning. Frisk luft. Glada människor.
Visst är det ironiskt?
Att jag drar mig från människor och inte vill träna.
Ibland är det allra svåraste att förstå en själv.
Och varenda vår.
Vad modigt att skriva det! Annars skriver man oftast bara positiva saker. Men detta är nog fler än du som känner. Tyvärr har jag inget bra råd. Men en stor styrkekram och att jag tänker på dig ger jag dig!!
SvaraRaderaKram Lotta
R kom hem med en bok häromdagen och där stod detta " Du är inte dina tankar, känslor, din kropp eller dina önskningar. För du är mer än allt detta, du är DU fantastiska du! Kram Sanna
SvaraRadera